Nostalgi

På vårkanten brukar jag följa med bilen på service. Även så i år.

Bad hustrun om ett par putstrasor för att blanka det förkromade.

Efter lite småsnack på verkstaden var det dags. Salva på trasan och igång. Jag hejdade mig - den tygbit jag hade i handen var broderad. Ett sirligt H och ett likadant E. Detta hade mor troligen sytt i väntan på mig runt 1928. Det måste vara lakan eller örngott. På något sätt hade det hamnat hos oss - utslitet - fortsatt i hustruns korg för putslappar och skulle nu tjänstgöra för sista gången.

Jag satte mig i framsätet och började resa runt i tankarna. En vindskupa i Österportsgatan satt mor med sykorgen. Ingen radio.

Hurdana möbler m.m.? -33 kom vår första radio. Endast far fick ratta på den. Grammofontimman varje dag - som började eller sluta med en marsch. Troligen inköpt för att fira fars första jobb efter 4 års arbetslöshet. Det blev hans sista också - stannade i 36 år och dog på sin post. Mor hade två jobb. Kallskänka på Kvarnen i 27 år sedan husmor på AGA i 25. Slutade jobba runt 70 års ålder.

1938 köpte de en tvårumslägenhet av HSB för 800:-. Efter detta var vår adress om någon frågade mor: "Vi bor på Ellstorp."
Frågade man far - blev svaret: "Jag har en köpelägenhet på Öster."

Allt köptes kontant. Jag minns en som sålde pendyler på avbetalning. Det blev affär och varje månad kom säljaren och fick den avtalade summan. En dag var det tid för leverans och klockan hängdes upp. Nu hänger den på vår vägg. Ingenting fick komma innanför dörrarna förrän det var betalat.

Allt var inrutat i mönster. Det enda som rubbade deras cirklar var krig. Far blev inkallad - jag skickad till mormor och morfar. Mor jobbade till sent på kvällen och sonen var inte så välartad att han kunde lämnas ensam.

Efter kriget blev det bättre - gasspisen byttes ut till el och efter ytterligare en tid hade bostadsrättsföreningen råd att sätta in kylskåp i varje lägenhet. Detta var inte så stor att mor någon gång kunde ha djupfryst.

I slutet på 50-talet tog mor körkort och så blev det bil och sedan sommarstuga. Lite slantar på banken. Ingen ohälsa - så de båda kunde trivas med sin tillvaro. Unna sig lite av lyx som det aldrig varit råd till.

1988 var båda borta och det var dags för min syster och mig att dela boet. 60 års slit och släp var borta på 20 minuter. Lägenheten lika tom som då dom flytta in.

Nu stötte verkmästaren mig på axeln och meddelade att bilen var klar.

Jag strök över tygbiten - stoppade den i fickan.

När jag kom hem lades den i en ask och gömdes i en byrålåda.
Skall någon gång ta fram den och visa barnbarnsbarnen den.

Kanske.

Av Lennart Ekman 02 aug 2001 11:18