Bli berömd

Tänk att du blickar ut över ett hav fyllt med kritiska domare. Alla blickar är fastnaglade på en speciell fläck, en röd jättestor varig finne i din panna. Du harklar till i mikrofonen och hostar lite försynt för att testa att tekniken fungerar. Konstpaus, sedan tar du skräckslaget till orda:

- Hej! skriker du så högtalarna nästan skär ihop, mår alla bra?
Du hade väntat dig att publiken skulle svara med ett rungande jaaa! Men inget händer. Tystnaden är total. En kall svettdroppe rinner utefter ryggraden och din mun känns torr som fnöske.
- Mår alla bra? upprepar du lite tystare men ingen i publiken svarar.
- Japp nu ska vi se, säger du sedan med låg röst.

Du börjar veckla ut ett skrynkligt papper som du tagit upp ur din ficka och slätar ut papperet på pilestraden. I högtalarna hörs prasslandet när du slätar ut ditt dokument, och längst där bak börjar någon hosta. När din blick ska fästa sig vid de små orden på papperet upptäcker du att de liksom smälter samman. Meningarna liknar små ojämna streck som påminner om vågskvalp. Du kan nästan höra havets brus och vågorna glittrar.

Kallsvettig vaknar du ur din mardröm, faran är över och du är i ditt trygga hem. Du går ut i köket och sätter lugnt på en kanna kaffe. Dina ben tar dig sedan tillbaka till din säng. Där på nattduksbordet ligger ett manuskript. Du tar varsamt upp det i dina händer, tittar en stund på rubriken, går ut till soptunnan och lägger bestämt ner det i tunnan.

Med ett stort leende på dina läppar vandrar du sedan in till telefonen, ringer upp din arbetskamrat på kommundelskontoret, och säger:
- Jag har tyvärr fått lunginflammation. Jag kan inte ställa upp som talare på hundbruksklubbens årliga konferens. Kanske nästa år.

Av John Jensen 02 aug 2001 09:42