Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

143772 del tre: Isis

Blixten slår ner...

Gbg, sommaren -85. Trean på CTH har gått uruselt, började hyfsat med två klarade tentor av tre Harald var i England en termin, så helgerna blev "lediga". Sen ebbade det bara ut liksom... jag fick panik och tog ett vikariat på ett privatgymnasium. Men har klarat gränsen för nya studiemedel med hjälp av laborationspoäng och tentafria kurser.

Min kompis Fredrik har fått lappsjuka uppe i Luleå, ringde och frågade om han fick komma ner och bo hos mig ett tag. Vi spelar backgammon tolv timmar om dygnet men han vägrar att följa med ut på krogen. En gång, när jag nästan lyckas få med honom ut vänder han vid hämtpizzerian och när jag kommer hem hittar jag honom fånigt skrattande med stora delar av min vinylsamling på golvet. Utan inneromslag.

Jag har fått en ny granne: Jocke, som kommer in genom dörren i januari för att klaga på att jag spelar U2 för högt. Vi köper en rostig Alfa Sud ihop och jag spelar av honom hans del på backgammon. Han går på ämneslärarlinjen, men har tröttnat lite och fixar till sig en programmeringskurs som länsarbetsnämnden ska betala.

Innan dess har han ordnat ett sommarjobb på sjömansskattekontoret som jag får överta. Världens slöaste jobb, gå med internpost två gånger per dag och hålla sig undan resten. Så tror dom att man gör någonting. Antingen sätter jag mig på Köttbullekällarens veranda och ser "paddorna" glida förbi eller också sitter jag i en soffa hos den vedervärdige andrahandsförmedlaren och väntar på att något bra "objekt" ska dyka upp. Jag är uppsagd från brudfällan i mitten av september nämligen, hyresvärdinnan ska flytta tillbaka till Göteborg.

Lou Reeds halvtaskiga spelning på midt-fyns festivalen är enda ljuspunkten under sommaren, och så ett danskt tjejband i rytmtältet på Roskilde, vi lockas dit av tonerna från "Jolene". Miss B Haven heter dom. Har sett Eva på Chez Amiz och i slottskogen ätandes en kanelbulle. Hon umgås med nån snubbe som heter Markus och allt verkar vara bra.

Jag lyckas bli av med Fredrik någon månad innan jag skall flytta vet fortfarande inte vart för att få lite andrum. Slöringer heta linjen ibland, hjälper nån porrbioföreståndare som kallar sig Simon att flytta en glasruta och pratar med en intressant röst tillhörande någon som kallar sig för Isis, hon låter avspänt oengagerad och gillar science-fiction. Jag slår upp "Isis", aha, fruktbarhetens gudinna, låter ju spännande.

Jag börjar packa ner lite prylar i pappkartonger och röjer lite allmänt. En dag ringer telefonen, det är Simon som undrar om han får lämna ut mitt telefonnummer till Isis och en tjej som jag tydligen pratat några gånger med. "Klart du får", säger jag. Efter ett tag ringer det, Isis snackar och den andra tjejen fnittrar i bakgrunden, dom vill komma och hälsa på mig. Jag berättar adressen och portkoden och säger att vi kan titta på "Världsrymden anfaller", i stort sett min enda erfarenhet av science-fiction förutom att jag sett 2001 i nån dålig kopia en gång.

Jag ringer en videobutik och hör efter om dom har nyinspelningen med Donald Sutherland men så är inte fallet, går ner och köper några flaskor Herrljunga cider istället. Det knackar på dörren, jag fattar direkt vem som är Isis, den andra tjejen är tjock, har kisande ögon och en bylsig klänning.

Isis har rågblont hår, är lång och har kropp som en spjutkasterska med stor byst. Hon utstrålar svalhet och stil och jag blir alldeles andlös... "här gäller det att spela kool", tänker jag. Dom har med sig en flaska rödvin och jag lyckas korka upp den.

Skämtar lite om den utlovade filmen och frågar om en video med Lou Reed från "the Bottom Line" duger lika bra. Det visar sig att Isis var på hovetkonserten i december, den konsert där Expressen-recensionen avslutades med orden "det var inte bra, det var bäst" och schlager-recensenten trodde att dom röda och blå linjerna krullades av Robert Quines solon. Och Lou Reed låtsades improvisera fram ännu en odödlig one-liner: "It took a long time for me to memorize all those words... so if I look a little bit slow up here, its because Im thinkin ... "

Den tjocka sätter på sig glasögon och erkänner att hon tycker bättre om countrymusik. Allra mest tycker hon om parfymer och jag kläcker ur mig nåt om djungelolja och Alain Delon. Fast att ett tv-program om Delons politiska ståndpunkter fick mig lite tveksam. Isis skall börja läsa medicin till hösten och jag berättar lite om exets och mina erfarenheter av första terminen där. Nattradion strömmar ut ur sonab-högtalarna: Miles Davis spelar nån Cindy Lauper-låt, "det här är bra", säger Isis. Våra cigaretter är på väg att ta slut och Isis och jag delar på den sista... "cigarett-romantik, Camel å allt", tänker jag.

Dom är på väg att gå, jag funderar febrilt över vad jag ska göra. Kommer att tänka på att det är några sf-avsnitt i "Det bombade ögat" av Carl Johan de Geer. Boken är i behändigt pocketformat och jag smyger med mig den ut i hallen. "Låna den här, den är bra", säger jag till Isis precis innan dom är på väg ut genom dörren och hoppas att tjockisen inte bryr sig alltför mycket.

Jag hör Isis på linjen efter några dagar, slänger ur mig: "Hej då alla små, och glöm inte raketosten!", för att se om hon har läst boken. Hon låter lika "inte bry sig"-aktig som vanligt. Jag får äntligen napp hos en annan bostadsförmedlare, en trea på 95 kvadrat några hundra meter bort, 2400 kronor i hyra, och med ett uthyrningsbart rum.

Jag tappar telefonnumret till snubben som har lägenheten, men lyckas "värka" fram det ur minnet efter några dagar. Jag får rummet uthyrt till en liten arkeologistuderande tjej, och trots att lägenheten ligger på femte våningen utan hiss som vanligt går flytten någorlunda smidigt.

Jag läser om Miss B Haven-skivan i en dansk stereotidning, lägger märke till orden "hudloes poesi" och "underspiller konstant". Jag går till Skivhugget och försöker beställa skivan hos ägarinnan..., "tjaa, jag ska till Danmark i morgon", säger hon. Jag hämtar skivan dagen därpå, ägarinnan verkar lite besviken över den snålt tilltagna dricksen. Jag kollar in omslaget och ser ett kvinnoansikte som ser ut som en härjad Isis. Plattan snurrar dygnet runt i några dagar.

Hittar ett lämpligt gymnasievikariat på fyra veckor i Platsjournalen. En baggis, mest matte och sen tre veckor att tentaläsa på. Kör på alla omtentor i septemberperioden som vanligt, men ska försöka ta nationalekonomi och akustik i november.

Tjejerna på nationalekonomikursen har guldklockor och anteckar med vänster hand på olinjerade papper och föreslår villigt narkotikahandeln som exempel på oreglerade marknader. Jag har långa sköna tvåtimmars håltimmar i vikariatet. En gång har jag glömt orättade skrivningar centralprov... hemma som jag lovat lämna tillbaka under dagen. Jag cyklar hem, rättar dom, hör lite på radion och cyklar tillbaks. När en elev frågar: "magistern, varför har jag fått poäng på det här talet?" fattar jag att det ändå kanske inte blev helt lyckat.

Annars sitter jag på Jungans känt från boken "Europe on xx dollars a day", sätt er ner och njut, var den manschauvinistiske författarens uppmaning, dricker kaffe i kanna och käkar räksmörgås. En sån dag sitter några äldre flickor där, jag lägger bara märke till att en av dom har orientaliskt ursprung och att dom just har haft nån skrivning, annars sitter jag försjunken i min GT.

Så ser jag Isis dyka upp framför mig, hon tittar lite roat på min slöa uppenbarelse och frågar: "Vad gör du egentligen?", utan att verka alltför nyfiken. "Läser fysik på chalmers å lärarvikarierar", svarar jag. "Måste gå nu, men har en bok som är din", säger hon och skriver upp nått på en lapp som hon ger mig. "Jag har flyttat", säger jag, " så det är säkrast du får mitt nummer också".

Sen går hon, jag fikar klart och tar ettans spårvagn hem. Ungefär vid Järntorget tittar jag på lappen: "Anna 143772". Jag funderar lite, känner igen numret, men kan inte svära på att jag har ringt det nån gång. Jaja, Eva..., tänker sf-böcker, tänker gamla Etc och tänker "Berlin"...

Det går några dagar, läraren har förlängt sin sjukskrivning, jag ska vikariera terminen ut och hoppet om avklarade tentor har dött ut. Kvällarna tillbringar jag med att spela mah-jong med Fredrik. Jag börjar fatta att Anna inte kommer att ringa, själv kan jag ju inte ringa, det är ju det hon förväntar sig att jag ska göra. Jag börjar tänka. Jag börjar tänka efter. Jag börjar tänka efter vad Gudfadern skulle ha gjort. Så kommer jag på det, man skickar en bok till... Det har kommit en uppföljare till "Det bombade ögat": "Kyss mig dödligt" heter den. Jag köper två stycken, skickar den ena till Anna, läser den andra själv och så kan jag ge bort den i julklpapp till min syster sen. Kvällen därpå är det Åby, jag har fortfarande inte upptäckt buss 210 utan tar fyrans spårvagn hem.

"Anna har ringt", säger min inneboende, en av dom ungefär tre meningar vi växlar emellan oss under ett halvårs tid. Jag tittar på klockan och inser att det är lika bra att ringa direkt. Anna svarar och jag presenterar mig. "Sprang hästarna snabbt?" frågar hon, milt men lite gäckande, "Inte tillräckligt", svarar jag. Efter lite kallprat frågar hon om vad jag håller på med annars. "Spelar mest mah-jong", säger jag, "jag är gärna med och spelar", förvånar hon med att replikera. vi bestämmer tid onsdagen därpå.

// om det inte blir några kommentarer nu skriver jag bara en del till... å så får ni nöja er med Sams speltjat & "oråd"...