Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

143772 del två: coitus

Om att glida... ifrån...

Dagen därpå, fest på Ny scen. Sitter hemma med Harald och dricker Val dloire och Herrljunga cider som vanligt. Eva och jag har börjat spela spelet. Spelet om vem som tycker om den andra minst. Hon ringer och säger att vi är bjudna till Kristina innan festen. Jag frågar om det är okej att jag tar med mig en snubbe och det är det. Hon kommer förbi, dom tittar lite misstänksamt på varandra. Kollar reviret liksom. Jag har känt Harald i åtta år. Vi har tagit ansvar för varandras fre- och lördagkvällar sen exet drog. Och som en kompis sa: att gå på krogen med Harald är som att ha en skylt upphängd på halsen där det står: "Kom inte hit!". och nu har jag en flickvän, nästan i alla fall. I trappan upp till Kristina berättar Eva att hon inte tycker om Lou Reed för att han verkat så dryg i en tv-intervju. Vi kommer upp till Kristinas etta, bara tjejer där, trevliga tjejer. Fyra tjejer som går på komvux och så Eva som hoppade av. Vin, ost och vindruvor. "Har inga kex", säger Kristina. Några tidningar på soffbordet, nån skum underground-modetidning från Paris där Kristina jobbat ett tag, och så skoltidningen från komvux. Bläddrar lite, frapperas över vettiga artiklar och åsikter. Nån frågar Harald vad han pysslar med, "pluggar kemi", säger han. "Å jag fysik", säger jag, så var det uttömt.

Ner till Ny scen, det känns som Anna och jag medvetet undviker varandra. Jag förvånas över att snubben i närlivsbutiken är där och ber honom sätta sig vid vårt bord. Han börjar flörta med med den ljusa, snygga som jag aldrig uppfattade namnet på. Vi dansar till Clash, Billy Idol och ZZ-top. Kristina bjuder upp Harald, hon dansar som en attackerande sumobrottare ungefär, med benen rätt ut fast i högre tempo. Och så kommer Haralds favoritlåt: "Passenger". Den ljusa vill gå hem, "Jag följer dig en bit", säger jag. Vi går mot Järntorget och jag ger henne en djup kyss, vänder och går hem. Lägger mig. Efter nån timme kommer Anna in, lite sur. Vi försöker prata om läget i vår relation, kommer fram till att vi ska försöka ett tag till. Bestämmer att vi ska se Imperiet på Mud kvällen därpå. Lördag kväll, tio hade vi sagt. Ont om pengar som vanligt. Tänker: "vill faan inte..., skiter i det... ". Dagen efter ringer hon, säger att hon inte är arg men att hon letade efter "sin" Johan hela kvällen.

Några dagar efteråt tycker Eva att jag skall komma till hennes lägenhet för första gången. Hon bor tillsammans med en några år äldre komvux-tjej som nu är ute på sjön. Liten tvåa, den utflugnas rum är fyllt med lagerbokhyllor: sf, fantasy och hårdkokt om vartannat, i bokstavsordning. En hög med Etc på soffbordet. Konstaterar förvånat att jag inte känner igen omslagen. Gamla nummer, inte lika gamla som syrrans Partisano, men nästan. Skrattar åt det falska Expressen-numret:

"SOSSEPAMP KÖRDE ÖVER KATT". En klassisk rubrik , tänker jag. Evas pappa har gett henne en bergsprängare med en 4"-tv i. Vi slötittar lite. Går vidare till hennes egna rum. Ett staffli, några dukar och tavlor och en grammofon på golvet. Ett tjugotal skivor i en back: Bowie, Mott the hoople, Lundell och så några av den typen man får som tröstpris på Liseberg. Och så "Berlin"... vad fan gör "Berlin" där? tänker jag. Vi lägger oss på sängen i det andra rummet och börjar hångla. Märker att hon är mer gåpåig än vanligt men samtidigt lite nervös.

- Jag vill älska med dig, säger hon. Vi älskar så det knakar i bokhyllorna, efteråt är hon inåtvänd och säger inte så mycket. Vi ligger kvar länge, länge i sängen på förmiddagen. Det är en laboration jag måste gå på så jag kramar henne hårt till avsked och går min väg.

En vecka senare är jag i hennes lägenhet igen, hon skall åka till England en vecka och vill att jag ska "ta hand" om lite mat och vattna blommorna. Hon kommer hem och berättar att hon träffat Simple minds manager på färjan. "Du är just den sortens kvinna man vill ha som mor till sina barn", hade han sagt. Måste hon gå på allt, tänker jag. Några dagar senare ringer hon mig på kvällen. "Jag tycker inte vi skall vara tillsammans längre", säger hon. Jag kopplar på rösten, säger: "Vad ledsen jag blir då...", vare sig hon heller jag kan höra om jag menar det.

Nån månad senare ringer hon och vill låna femtio spänn och föreslår att jag ska hänga med henne ut så vi kan "dansa häcken av oss". "Kom du", svarar jag. Ser henne från balkongen, hon vinkar glatt, raska steg. Reggie Knighton på grammofonen, hon tittar lite förvånat på mig: "Detta är ju inte Lou Reed", säger hon. "Allt är inte Lou Reed", svarar jag och undrar om det syns att jag ljuger. Jag hittar på nåt svepskäl för att slippa följa med henne. Möter henne efter några veckor när hon är på väg upp till Kristinas lägenhet. Hon bor där medans Kristina är i Indien, kvinnan på sjön och Eva hade bråkat om något. Hon frågar om jag vill följa med upp och bada. Jag funderar några sekunder men avböjer.

Sommaren samma år, Chez Amis uteservering. "Alla" sitter här, Eva också tillsammans med några flickor och nån som ser ut som en blandning av huvudrollsinnehavaren i Onedin-linjen och en babian. Känner igen honom svagt, klockan hjälper mig. Det är en Rolex. Det är med. stud. Figge-Rolex. Med betoning på stud, fast ändå inte. Han har kört på farmakologin fem gånger, nån smart snubbe högt däruppe vill inte att Figge ska få rätt att skriva ut recept. Figge som ringer Hong-Kong på föreläsningarna och säljer klockor till föreläsarna på rasterna. Som tillverkade och sålde falska Bowie-biljetter. Jag funderar över om det sistnämda kanske ändå är hedervärt. Figge som knullade exets kompis i trägården utanför medicinarvillan på amfioxfesten. Troligen intill en buske, som en hund och med högerbenet lyft snett uppåt. När det börjar bli kallt går vi in till baren, jag köper en öl till Eva. "Du får tillbaka sen", säger hon. "Den är redan på representationskontot", svarar jag. Hon ber mig att inte nämna heta linjen och nån kommer på att vi ska planka in på Yaki Dá.

Ser henne ute då och då, sista gången säger hon att hon har dumpat Figge. I september träffar jag Kristina som kommit tillbaka från Indien. Jag drar några klyschor om Goa och frågar hur det är med Eva. "Hon har blivit kristen", svarar Kristina. Ur askan i elden tänker jag.

// Gärna kommentarer med nått slags innehåll denna gång, tack...