143772 del ett: fellatio

Påminna om att jag i alla fall kommer ihåg när hon fyller år. Min födelsedag kom hon inte ihåg när vi hade varit ihop i ett och ett halvt år. Det är väl döfött förstås, lika döfött som när jag skickade "Nothin takes the place of you"/ "Sometimes good guys dont wear white" med Mike Spencer & the Cannibals. och hon trodde det var b-sidan som var budskapet. Och jag följde upp med "Dunkar varmt", då snappade hon, och kom tillbaks... nu får det vara bra på ett tag tänker jag.

Har gjort min första riktiga laboration. Holografi. Förberedde mig för första och sista gången. kommer på mig själv med att inte veta om den hörde till våg- eller kvantfysiken. Kanske är dags att öppna vågfysikboken nu, tänker jag.

Hemma i brudfällan, fem trappor utan hiss. Bästa linnéläget innan krog- och fikboomen. Brädgolv, 70 kvadrat, högt i tak, kakelugn, hängmatta, utsikt över takåsarna, Braunstereo i köket, rullbandspelare och 4 Sonabhögtalare i sovrummet, 23-tums svartvit TV, badkar med lejontassar, hyresvärdinnans kompletta samling av Asterix och Lucky Luke, stukaturer, söderbalkong och askfat på toaletten.

Lägger mig på sängen, tar upp telefonen reflexmässigt. Slår 177000. kommer in i ett rätt "glest" samtal, känner igen flickans röst... hon låter frånvarande men ändå "med" liksom. Det är hon som brukar fråga raggande "gubbar" om dom är lyckliga. Var på dom oftast blir tysta. Skärper mig lite grann, försöker vara lagom "mystisk", babblar runt lite, säger i förbifarten att jag gillar långa flickor. Min kompis är 1.88 säger hon, du kan få träffa henne. Efter en halvtimme frågar jag om hon kan spela schack.
- Ja, säger hon.
- Ring mig då, säger jag.

Hon ringer, hennes bräde har inga markeringar och hon trasslar snart till det.
- Kom hit i stället då, säger jag.
- Okej, säger hon, jag ger henne en vägbeskrivning, hon bor ganska nära. Efter ett tag ringer hon igen och säger att hon har ändrat sig.
- Det är okej, jag tycker om dig ändå, ändra dig nån gång om du har lust, säger jag och lägger på luren.

Dagen där på, rätt sent på kvällen. Försöker för tjugonde gången komma in på nån vettig linje. Underligt ljud, eko liksom... och plaskande. Hör den sövande, mystiska rösten från igår.
- Hej, säger jag.
- Är det Johan?, frågar hon.
- Jag har tänkt på dig, säger jag.
- Vill du komma i kväll istället?
- Kommer om en timme, svarar hon.

Städar lite och tar ett snabbt bad. Försöker räkna några tal trots att jag ligger tre veckor efter. Det knackar på dörren och jag går lugnt igenom den tio meter långa, snirklande hallen. Öppnar, känner igen henne direkt och vi börjar skratta. Hon är stammis på Mud Club och en gång frågade jag henne om hon ville gifta sig med mig.
- Nää, tror inte det, svarade hon och tittade forskande på mig misstänkades att jag inte var riktigt klok.
- Men jag har ju träffat Iggy Pop, sa jag då.

Då såg hon övertygad ut. Vi sätter oss i köket, jag sätter på té och vi börjar spela schack. När jag slagit henne tre gånger går vi över till vänd-åtta. Där är hon lite bättre. Jag sträcker ut mina ben och våra fötter nuddar varann.
- Tåflörtar du med mig nu?, frågar hon.
- Nää, svarar jag troskyldigt.
- Nu känner jag mig dum, säger hon och slår ner rådjursblicken.

Hon är rätt lång, 1.75 kanske, vackra ögon och har ett fantastiskt hår. Blont och mörkt om vartannat, ruffsigt, kraftigt och verkar vara gjort av lin. Hon heter Eva. Vi är väl i vardagsrummet lite också, ser nåt musikprogram på tv eller hör på nån platta. Men efter ett tag hamnar vi där man brukar hamna, på mitt ylleöverkast. Vi hånglar, inte grovt, men tillräckligt för att det ska betyda något. Jag älskar att hångla. Lättare att prata samtidigt då. Timmarna går och vid tvåtiden säger hon att hon nog måste gå hem.
- Jaha, säger jag. Hon reser sig upp, ser lite kränkt, förorättad eller bara osäker ut.
- Ska du inte fråga om mitt telefonnummer?, säger hon.
- Jag följer ju dig på vägen, såklart, svarar jag och jag ser värmen återvända till hennes ögon. Hon vill promenera hem själv och "smälta" mig lite, som hon uttrycker det Men skriver upp numret på en lapp. 143772.

En eller två dagar senare. Telefonen ringer, stökigt bakgrundsljud. Eva ringer från Cvon, hon är där med en kompis och tycker jag ska komma dit.
- Kommer på stört!, säger jag och kilar ner.

Eva sitter brevid en tjej som ser ut som en blandning av Morticia i familjen Adams och Mona-Lisa. Sätter mig ner och beställer en öl. Ser nu att tjejens ben är nästan lika långa som mina. Aha, "1.88" tänker jag... tjejen heter Kristina, hon frågar om jag träffat Eva på Mud och jag ler lite när jag kommer på att jag kan svara ja utan att ljuga.

Vi drar efter ett tag, jag frågar Kristina om hon också ska följa med hem till mig, regel nummer ett: var alltid schysst mot kompisen också men hon avböjer. Eva berättar för mig att Kristina har kärlekstrubbel med nån rockmusiker från Örebro. Hmm, finns ju bara fem stycken, tänker jag. och Karin Wistrand är ju tjej... kan ju vara Karin ändå förstås. Eva följer med upp, vi börjar grovhångla direkt denna gången. Tar av lite kläder, upptäcker hennes spetsformade bröst. Eva säger att hon kan gå ganska långt men att hon inte vill lämna ut sitt kön och att hon inte låg med sin senaste pojkvän sista halvåret. Jag frågar inte varför. Jag har en spegelbyrå i sovrummet och Eva går upp och vinklar spegeln lite.
- Jag vill se när du slickar mig, säger hon.

Vi tar av oss nakna och lägger oss på sängen igen. Vi är närmare varann nu. Fellatio. Drar mig ur för att inte kladda ner. Vi lägger oss brevid varandra igen. Gräver med mitt ansikte i hennes borstiga lockar. Säger till henne hur söt hon är. Hon berättar att en engelsman kommit fram till henne på Yaki Dá och sagt:
- You must be Brooke Shields.
Och jag funderar på hur många pints han hade druckit...

Kvällen därpå, återigen i min lägenhet. Hon vill ringa sin gamla pojkvän. Pratar länge, i oartigaste laget. Tur jag inte bryr mig, tänker jag.
- Han undrar vad du spelar, säger hon.
- Lou Reed live från Italien, säger jag.
- Nää, det är en annan version, säger han.
- Ett bootlegband, inte skivan, avslutar jag. Och funderar stillsamt över var hon hittade honom, och misstänker att han kanske är lite förbryllad han med.

Så går veckorna, vi träffas 3-4 gånger i veckan. Dojan, New Yáki eller Mud, men mest är vi i min lägenhet. Och mest är vi i min säng, och mest blir det fellatio. Ibland med kläder på, som omväxling liksom, hon går direkt på, knäpper upp gylfen och tar girigt för sig.
- Jag tycker om att suga på dig, säger hon.
- Fel preposition, tänker jag och blir glad över att jag lärt mig att hålla käft nån gång i alla fall.

Hon berättar att hennes pappa är konstnär och att hennes gamla pojkvän fick en tavla av honom. "Det där borde jag nog inte ha hört", tänker jag. Hon börjar komma med "djupa" tankar och tycker det verkar som jag inte vill lyssna. I mina öron låter det mest som flum. Och efter ett tag konstaterar jag att jag lyckats hitta en människa som är ännu mer arbetsskygg än jag.

Hon ritar en teckning. En flicka står på en liten ö. I bakgrunden finns det en varm strålande sol som håller på att gå ner. Mellan flickan och havet finns det en vägg. På väggen finns det ett fönster och i fönstret sitter det ett galler. "Akta dig", tänker jag tyst för mig själv. En gång är hon tuffare, vi går ut klockan tre på natten mitt i veckan och spelar flipper, skrattar, pratar, bara lever.

Nån vecka senare kommet exet upp till min lägenhet, har med sig Tompa, hunden. Jag märker att hon vill bli tröstknullad men inte insett det själv riktigt ännu. Jag ringer och beställer två pizzor, får väl köpa Lejonet & björnen-glass också, tänker jag. Frågar om jag ska ta med mig Tompa.
- Nää, nån kan se, säger hon.

Jag funderar över tillvaron, den tillvaro där man inte kan gå ut med någons hund. När någon är någon som man varit tillsammans med i fem år. För att "nån kan se". "Bevare mig för små människor", tänker jag. Men blir lite gladare när jag inser att hon nästan försagt sig. Jag kommer upp med pizzorna och glassen med kanderad frukt i. Vi ser på Dallas som på den gamla goda tiden. Sen lägger vi oss på sängen. Först lyssnar jag, sen knullar vi, sån är dealen. Först ansikte mot ansikte, för att komma nära och så att vi kan prata samtidigt. Sen bakifrån så att urmodern i henne ska få sitt. Tompa är med på ett hörn. Precis som på den gamla goda tiden.
- Du är lika skön och blöt som vanligt, säger jag.
- Tycker om dig!
- Varför har du vinklat spegeln?, frågar hon misstänksamt.

Sen får jag gå ut med Tompa. Hon är trött och vill sova över. På morgonen tror hon i sitt yrvakna tillstånd att vi fortfarande är tillsammans och försöker köra upp mig. Hon skrattar lite och går upp. Då får hon se teckningen som det står Eva på.
- Vem är Eva, frågar hon. Jag orkar inte hitta på en tillräckligt intressant "cover" för att få henne svartsjuk utan svarar bara: "en tjej".

Några dagar efteråt tycker Eva att jag skall komma till hennes lägenhet för första gången. Hon bor tillsammans med en några år äldre Komvuxtjej som nu är ute på sjön. Liten tvåa, den utflugnas rum är fyllt med lagerbokhyllor, SF, Fantasy och hårdkokt om vartannat, i bokstavsordning. En hög med ETC på soffbordet. Konstaterar förvånat att jag inte känner igen omslagen, gamla nummer, inte lika gamla som syrrans Partisano, men nästan. Skrattar åt det falska Expressennumret: "SOSSEPAMP KÖRDE ÖVER KATT".

*** om någon mot förmodan vill läsa fortsättningen får ni i så fall besvära er om att skriva en kommentar ***

Av Carl johan Mårtensson 31 jul 2001 12:04