Regina Lund regerar

Utvik och utvik förresten, omslag är mer korrekt. På Aftonbladet Puls framsida syns hon idag, iförd endast en t-shirt och trosor, som hon drar ner lite med tummarna och visar... ja, vad är det egentligen? En tatuering? Eller nåt annat, mer naturligt? Whatever, nästan naken är hon iallafall och jag känner att jag borde bli förbannad men det går ju inte, hon är ju så otroligt vacker!

Regina och jag go way back. Mina känslor för henne har gått från djupaste avsky via likgiltig acceptans till ohöljd förtjusning och stark beundran.

Hon är ju en person som väcker känslor och när hon spelade Mona, the backstabbing bitch from hell, den lismande, förförande och falska sekreteraren i Rederiet, så var jag så upprörd efter varje avsnitt att sluta titta var det naturligtvis inte tal om att jag var tvungen att älta detta med min kompis T i evigheter varje vecka. Hur otroligt dååålig skådespelerska hon var, hon hade bara ett uttryck, det som hon trodde var sexighet men som vi givetvis tyckte var enbart slampigt och motbjudande. En pretentiös diva som tar sig själv på alldeles för stort allvar. Gå omkring och tro att man är Guds gåva till männen och dessutom verka trivas med det. Usch!

När hon sen gifte sig med sig själv och hade sin performance där hon hällde blåbärssoppa över sig då var måttet rågat. Nu får hon ge sig, vem tror hon att hon är? Hålla på, och gör som man vill, köra sitt eget race utan att ta någon hänsyn till vad som är politiskt korrekt, så fruktansvärt oförskämt! Att tro att man kan göra lite som man tycker, skådespela och sjunga och spela teater. Nä, sådana som hon måste sättas på plats. Tvingas tillbaka in i ledet med hjälp av dåliga recensioner och allmänt förakt.

Men så hände någonting. Jag vet inte riktigt vad men jag tror att jag hörde några låtar från hennes skiva Unique och var tvungen att motvilligt erkänna att jag faktiskt gillade dem och sen såg jag henne i tv-programmet Cobra där hon pratade om en sångare/låtskrivare som hon beundrade oerhört mycket, Nick Drake tror jag det var. Hon pratade om honom och hans musik som gjorde att jag satt helt förstummad. Så mycket ödmjukhet och kärlek. Ofattbart.

Jag tror inte att det var hon som hade ändrat sig. Visst, det kan tyckas som om hon ändrar sig stup i kvarten, men jag tror att det bara är olika uttryck för ungefär samma sak. Älska dig själv och älska andra. Var och en blir salig på sin fason och det finns plats för alla. Däremot vet jag att jag har förändrats och just detta med Regina Lund är det tydligaste tecknet på det. För ett par år sedan stod hon för allt det som jag föraktade och idag är det precis tvärtom. Våga vara dig själv, våga döpa ditt barn till Wiggo Love Linblå och våga strunta i recensioner och göra det du vill.

Så därför, när jag ser henne på en helbild inne i bilagan, oerhört vacker och stolt, om än halvnaken, så tycker jag att det är ok. För att det är hon och för att hon inte gör det för någon annans skull. Givetvis hoppas hon att sälja mycket av sin nya platta och detta kanske bara är ett led i den marknadsföringen men jag tror inte att någon tvingar henne. Jag tror verkligen att det är hennes fria val, att hon är stark och oberoende och inte går i någons ledband.

Så trots att det strider emot allt jag står för som feminist så skruvar jag upp Independent Woman på högsta volym och lutar mig tillbaka i soffan för att njuta av artikeln och bilderna en gång till.

You go, Regina.

Av Kajsa Kallio 30 jul 2001 09:21