Grusvägen

Mellan staden och landet
mellan bio, dans och tristess
mellan byn och havet
mellan ingenting och allt
ringlade minnets grusväg kantad av hem, kyrka och vänner

På grusvägen började livet
för den som inte hade tid att vänta
På grusvägen slutade livet
för den som var för tidig eller för sen
I blod föddes och grusades förhoppningen om ett evigt liv

I uppradade lådor av trä och plåt
landade budskap om kärlek, liv och död
På grovtimrade bord byttes
fulla kannor mot tomma i arla morgonstund
På grusvägen färdades förutsättningarna.

En dag tog den mitt knä till omild behandling
efter lek och skoj med stojande kamrater
En dag tog den mitt knä till omild behandling
efter fylla och bråk i grusblandad snö
Färden gick för det mesta på vägens villkor.

Trygg tog den en dit man ville
På cykel till fjällor och spännande äventyr
Trygg tog den en dit man inte ville
till tandläkare, doktor och fåniga pianolektioner
På den slet man för skoskav i ändan mot vill och inte vill

Minnenas grusväg syns inte mer
Den har dränkts i asfalt och tjära
men lever i berättelserna
om livets magiska irrfärder
och om hur människan kom och gick på den.

Av jan westergren 30 jul 2001 09:03