Mordet på Carlo Giuliani

Hej,
Jag vet inte vad jag ska göra, så jag skriver till dig. det brukar hjälpa. :

Jag sitter här med kvällstidningarna. Carlo Giuliani är på framsidan av samtliga. Aftonbladet har en bild där man bokstavligen ser blodet spruta ur hans skalle. Han blev tjugotre år.

Jag har hållit på en timme nu och försökt skriva nåt vettigt om det men det faller platt till marken. Jag kan inte. Säkert för att jag inte riktigt kan ta in det. Jag gråter när jag ser bilderna som taget ur en snuff-movie en bildserie där man får se honom gå mot bilen med brandsläckaren i händerna, höja den ovanför huvudet för att kasta in den, polisens pistol till synes bara nån meter ifrån honom, hans livlösa kropp, hans blodiga ansikte.

Jag gråter nu när jag skriver. Är det det medierna vill? Att vi ska gråta? Eller att vi ska hata poliserna? Vad ÄR egentligen syftet med att publicera sådana här bilder? Är det att visa sanningen? Är det detta som är sanningen? Finns det en enda sanning?

Tusen frågor, inga svar.

Det finns ingen ursäkt men finns det nån förklaring? Polisen fruktar för sitt liv och skjuter i självförsvar. Carlo får skylla sig själv. Han kanske rent av tyckte det var lite häftigt, lite coolt att kasta in en brandsläckare i polisbilen. Räknade inte direkt med att bli skjuten i huvudet.

Fy fan, ibland räcker inte orden till.

Det känns som om just det är anledningen till att detta kunde hända. Att orden inte räcker till längre, att våld ses som enda lösningen och att död blir den naturliga följden.

Förlåt mig, det är inte meningen att lasta allt detta på dig, men jag kände bara en sån otrolig frustration över att inte kunna sätta ord på mina känslor på ett sätt som inte är sentimentalt och klichéfyllt. Och btw, vad är vänner till för om inte just för sådana här tillfälle?

Vi hörs.

kram
/kajsa

Av Kajsa Kallio 23 jul 2001 10:11