Efter katterna i Rhodos

Jag tror att jag stör, att de skall bli aggressiva. Jag har gått in i de delar av stadsparken som är öppen för allmänheten, en terrasserad park med grusstigar, 15 meter höga palmer, 25 meter höga benjaminfikusar och hög kantsten runt rabatter med rödblommande hibiscusbuskar. Jorden fri från ogräs men på sina ställen nedskräpad med tomburkar, flaskor, fimpar och plastpåsar. På en del ställen också tomkartonger. I kartongerna bor katter. Där jag står ser jag ett tiotal. Fullvuxna men också kattungar. I olika färger. En del rör sig mot mig, andra ligger stilla. Doften av kattpiss är stark.

Samma dag i en annan del av Nya staden vid en islamisk kyrkogård, i en del som ännu är fri från gravar, också här kartonger som är hem för katter. Torrt, dammigt i jorden, solen är het på gatan där jag står. Jag står i solgasset och tittar på katter genom ett järngaller. De rör sig lojt under trädens skugga. Kattpiss. Matskålar som folk ställt ut. Tomma Whiskasburkar. Några kattungar kommer nyfiket fram mot mig.

Jag undrade över katterna, om de är del av någon tradition och går till stadshuset för att fråga någon som är ansvarig för parkskötsel. Efter en kvart blir jag presenterad för mr Kostas Platsis och mrs Kaity Zervou. De säger att katter får kattungar, fler än vad kattägarna vill ta hand om. Katterna i parkerna är tama katter utan hem. Katterna tillhör hela kommunen. Vill man ha en kan man ta hem den.
"Don´t you have animals in the parks in Sweden?"
"No, people having cat in the city usually keep it indoors."

Jag lever med katterna de följande dagarna, ser dem överallt, i träd, mitt i stan på shoppinggatan, på ett tak ovanför en elektronikaffär, i gränder, aldrig på stranden.

Den tredje dagen går jag i den medeltida delen av Rhodos stad. Det är kväll. Jag går förbi torg med restauranger, förbi butiker, stånd där man säljer läder, guld, silver, skor, kläder, badlakan, keramik, bazargator. Svänger till höger in på en lugnare gränd, förbi en kyrka och kommer så småningom till Stormästarens palats. Bakvägen, in under ett valv, in på en mörk, öppen plan. Ett vasst väsande ljud alldeles intill mig, en katt smiter ner från en sopptunna, störd. På marken reser en annan katt rygg, fem meter längre in på planen försvinner två katter fräsande in under en parkerad bil. Jag vänder tillbaka ut i ljuset, tillbaka till vägen förbi kyrkan, samma väg jag kom. Efter tio steg ändrar jag mig, vänder om igen. Går tillbaka in i mörkret. Efter katterna.

Av Hans Andrén 21 jul 2001 18:08