Äckliga budskap, höga förväntningar

"Vad tror du om det där, stämmer det?" säger Bibi och nickar mot slagskeppet till bil framför dem i den stillastående kön. Bibi har alltid varit den okomplicerade sortens mor.

"Hellre Harley, vadå?", undrar Lis
"Nej, nere till höger!"

Lis, som - trots sitt frekventa bruk av svordomar - är den pryda sortens dotter läser dekalen tyst för sig själv. Shit. Herrejävlar mamma, duger det inte att prata om konst och flärd och skvaller och resor och allt annat som vi klarat oss med i alla år? Måste du ta upp det som gör ont? Allt detta tänker Lis men säger det inte för hon är den beskedliga sortens dotter. Hon knycker på nacken och försöker låta lämpligt illa berörd.

"Herreguuud. Det där är väl bara nån hellsangelstyp som försöker förhärliga sig själv." Hon hoppas ämnet skall vara uttömt.
"Jaså, jag tänkte på Hol." säger Bibi och tittar stint på Lis.
"Hol? Holger skulle aldrig sätta en sån dekal på sin bil, mamma! Aldrig! Inte skulle han skaffa en sån där bil heller, ett sånt gungande slagskepp - med jävla vingar!

"Gumman, du kom ju till i en sån där bil! Det baksätet, den fjädringen...men det är klart, Hol har ju haft smak på sportbilar ett bra tag nu, såna där små som man knappt kommer in i och än mindre ur... men jag tänkte på hans skägg... "
"Mamma!"
"Tänk att du skulle bli en så pryd dotter." säger Bibi litet snipigt.

" "Skäggiga karlar slickar bättre" Va fan är det? Sjukt! Jag behöver inte vara pryd för att ifrågasätta en sån devis."
"Jag tänkte bara på att Hol har skaffat skägg..."
"Ingen aning. Det är väl bara ett par år sen han slutade raka sig. Fan, nu blir det grönt igen, stör mig inte." säger Lis och rivstartar.

"Du klarar dig, du klarar dig bra. Du är ju en sån som faktiskt kan göra allt på en gång" säger Bibi och låter löjligt beundrande. Lis bromsar in, kön blir stillastående igen.
"I helvete. mamma, jag vill egentligen inte ta upp det här igen men ... ja... jag har ju sagt att han inte rör mig med tång."

"Men älskade gumman, det är väl minst fem sex år sen vi pratade om det. Jag trodde det hade blivit bättre. Ni verkar ju så, eh, harmoniska tillsammans?" Bibis blick är sorgsen nu.

"Vi är nog det. Visst är vi det Vi har nog vuxit ihop på en massa plan. Förstår du? Han är min bästa vän, mamma. Vi föder varandra med ord och tankar. Vi kan både prata och vara tysta tillsammans. Vi är sociala genier tillsammans. Jag har roligt med honom, det betyder mycket mer...", sprudlar Lis i tredubbel samtalstakt.

"Oj, vad du låter ivrig... Men jag tror du saknar det, eller hur?" Bibi verkar inte ha något emot att riva upp gamla sår idag.

Kön börjar plötsligt röra sig och Lis lägger in fel växel och får motorstopp. Någon tutar bakom henne och hon är blodröd av ilska och förlägenhet när hon sakta kör fram mot nästa rödljus.

"Du verkar inte ha något emot att riva upp gamla sår idag." Ilskan har givit Lis plötslig kraft att uttrycka sina tankar.
"Du vet vad jag menar." säger Bibi. Hon viker inte en tum.

Lis är tyst, sammanbiten.

"Nä, förlåt, jag ska inte pressa dig, gumman. Förlåt." Bibi ser uppriktigt ledsen ut.
"Mmm, det är ju...åååååhhh... jag vill inte försöka ändra på honom nu. Det har gått för långt. Alltså...", kvider Lis.
"Har han någon annan?" undrar Bibi.

Lis tänker en stund.

"Jag tror inte det, faktiskt. Han reser ju en del men han har alltid något annat som han är helt fokuserad på, nån utbyggnad av kåken eller så. Du vet karlar, en sak i taget, liksom."
"Du själv då?"

Lis är oändligt tyst, tittar rakt fram.

"Du vill inte svara... det är OK..."
"Det har väl hänt. Inget långvarigt, jag blir uttråkad." Lis säger det och ångrar sig omedelbart. Ingen annan vet, hur kan hon sitta och berätta sådant för sin mor?

Det är Bibis tur att tystna. Kanske känner hon sig utanförlämnad, hon har ju berättat om alla sina affärer. För alla.

"Jag har aldrig berättat för Hol, han skulle nog bli ledsen", säger Lis sakligt.
"Låt inte din Holger ta dig för givet bara. Han kanske har glömt, helt enkelt. När försökte du förföra honom senast?"
"Nä, lägg av." säger Lis med hård röst. Hon börjar få nog nu.

"Nej, jag menar allvar. Det är inte nyttigt att förtränga en så viktig del av en relation, det har jag läst. Jag såg förresten några recept i senaste Elle som lär ska fungera, du kanske skulle pröva det?" säger Bibi förtroligt.
"Mamma, vad har det tagit åt dig? Du är ju knäppare än när du kom in i klimakteriet!"
"Bli inte irriterad nu, älskling. Så här skall du göra!"

Bibi beskriver utförligt alla ingredienser, essenser, extravaganser. Lis låtsas att hon inte lyssnar.

"Lova mig nu att försöka Och sen vill jag höra om skägget!"
"Jag lovar ingenting." säger Lis medan hon blänger på modern och får motorstopp igen. Bilen framför, bilen med dekalen, försvinner i fjärran.

Senare, en söndagsmorgon.

Lis sträcker sig snabbt efter den ringande telefonen.

"Hej gumman, hur är det?". Det är Bibi såklart, den enda som någonsin ringer före nio en söndag.
"Jodå..."
"Ja, jag tänkte bara höra hur ni haft det i helgen och så. Själv har jag varit med syföreningen på utställning, han som stickar, du vet. Jättespännande och hur inspirerande som helst men middan efteråt var rena fiaskot, Gerda fick nån slags allergisk reaktion och vi var tvungna att kalla på ambulans och ingen fick en smula i sig sen, hem till Bingolotto bara."

"Ojdå. Vann du?"
"Hade ingen lott ens! Hur har ni haft det?"
"Jodå..."
"Vad du låter ledsen, har det hänt något?"
"Jag är nog mest trött faktiskt. Vet du, jag tänkte prova ditt förslag i fredags. Hade lagt upp det rätt piffigt med drink och sidendress och allt." Lis pratar lågt, nästan viskar i luren.
"Åh! Vad glad jag blir att du ville prova, gumman! Berätta!"
"Hol skar upp handen när han skulle öppna ostron så vi fick åka till akuten."
"Nää!"
"Jo, det var rätt allvarligt, dom fick operera fast tummen, och han hade förlorat mycket blod så han fick stanna kvar över natten. Men han är bra nu. Vi åt huvudrätten till lunch i lördags..."
"Då blev det väl fart på honom?" säger Bibi.
"Jadå han eldade ris i trädgården med stor entusiasm, ja jag fick göra det mesta förstås eftersom han var justerad, men vi fick bort allt."
"Så, inget...?"
"Vad ska jag säga? Han ville ta ett bad igårkväll..."
"Jamän, vad var det jag sa!"
"Och sen ville han att jag skulle gå upp i sovrummet och vänta.."
"Vad romantiskt!"
"Jag somnade som en stock. Och Hol sover än, faktiskt. Jag ligger här och smeker hans slätrakade haka."

Av Ann Ljungberg 21 jul 2001 18:38