Där inga sorger fanns

Du kunde inte vänta, din längtan hade brått
att sträcka sina vingar dit ingen annan nått,
din tro var utan vett och sans,
du ville nå de höjder där inga sorger fanns.

Du bländades av solen som sken som aldrig förr
när du öppnade för begäret som knackade på din dörr.
Men objudna gäster med förmenta motiv
klev in över tröskeln och tog över ditt liv.

De krävde att du skulle sätta
de i första rummet och se till att de blev mätta
och luften du andades blev kvävande kvav
när du insaåg att de vågrade ge sig av.

Likt hungriga ungar i kråkfåglars bo
de skrek efter mera och gav dig ingen ro.
Det som glittrat och lockat med frihetens behag
blev till tvång som förstärktes dag efter dag.

Du kunde inte vänta, din längtan hade brått
att sträcka sina vingar dit ingen annan nått,
din tro var utan vett och sans
när du ville nå de höjder där inga sorger fanns.

Av Eva Rehn 20 jul 2001 12:05