Bajsmannen - en sann historia

Historien om Bajsmannen har sitt ursprung i en festival, för dryga tio år sedan, jag minns inte säkert om det var -89 eller -90. Det var i alla fall en av mina första festivaler. Vi var ett gäng som åkte buss från södra Norrland och slog upp ett läger bestående av militärtält. På den här tiden räckte det att man kom dagen före festivalstart, för att mötas av ett ganska tomt område, och kunde fritt välja lägerplats.

Bajsmannen kom från norra delen av Sverige. Jag tror att han bodde i Sundsvall. Han var punkigt klädd, och hade någon form av toviga, skitiga dreadlocks. Han såg ut som en ganska normal festivalbesökare. Jag vet vad han hette i förnamn, men eftersom han troligen vill vara anonym, så sparar jag den informationen. Noteras bör, att när detta hände var han inte känd under namnet Bajsmannen.

Det var under festivalens sista dygn. Ryktet gick att Bajsmannen och hans gäng skulle välta en bajamaja när någon satt i den. På natten var det mörkt, eftersom det var sent på sommaren. Det var alltså lättare att komma undan när man gjorde "dumheter" då, till skillnad mot nu när festivalen utspelar sig i försommarens ljus. Mörkret gjorde även att rykten uppstod lättare, eftersom det var få som hade sett vad som egentligen hände.

Helt säkert är dock att det hände saker denna mörka Hultsfredsnatt. Hur många bajamajor som vältes, och om det verkligen satt folk i dem är lite oklart. Ryktet sa att Bajsmannen och hans kollegor hade tagit bajs från majorna för att kasta på varandra och förbipasserande. Det fanns vittnen som berättade hur de precis hade undgått att träffas av bajskaskaderna.

Det var inte bara bajs som roade Bajsmannen. Min bror berättade att han vid ett tillfälle mötte honom när han såg riktigt grisig ut, varpå följande utspelades:
- Va fan har hänt med dig då? frågade min bror
- Jag har spya i hela håret, svarade Bajsmannen.
- Ja säkert, sa min bror.
- Tror du mig inte?
- Äh, lägg av!
- Kolla här då!
Varpå Bajsmannen skakade sitt huvud med de långa dreadlocksen, och spyan stänkte omkring honom. Doften av min bror när han berättade detta, bekräftade det inträffade.

Det var även under denna natt som jag vaknade av ett skvalande ljud i militärtältet. Trots mörkret kunde jag snabbt konstatera att det stod en person och pissade mitt i tältet. När jag skrek åt honom, förstod jag att han förmodligen inte hade en aning om var han befann sig. Jag avlägsnade honom från tältet, och min trötthet gjorde att jag snabbt kunde somna om. Men pisslukten i tältet morgonen efter påminde surt om nattens händelse. Tur att det var sista natten i tältet.

Senare kunde vi se delar av "bajsgänget" utspridda på området. En del av dem var utslagna, och sov ruset av sig bland soporna på marken. De var ordentligt skitiga, men ingen hade lust att gå tillräckligt nära för att kontrollera hur mycket av dyngan som egentligen var bajs.

I dag sitter kanske Bajsmannen bakåtlutad i sin läsfotölj och småler åt att ryktet av hans bravader fortfarande lever och frodas. Han kanske är en småbarnspappa, vars enda kontakt med bajs i dag är vid blöjbyten och dylikt.

Legenden om bajsmannen kommer nog att leva kvar, så länge festivalen existerar. Kanske finns det Bajsmannen-wannabees som ser till att det blir så. Men jag tror att de flesta av oss är mer än nöjda, om det förblir en skröna att berätta. Håll med om att det är lite för äckligt för att upplevas i verkligheten.

Skriv gärna och berätta om ni har egna erfarenheter av Bajsmannen, eller de berättelser ni har hört om honom.

Av Richard Strand 19 jul 2001 18:03