Rennika

En osynlig besökare kom

En ande
Har rört dig
Med hela sin kärlek.
Han kom rörde vid din ande.

Den var en svag, kall vindil
Längs din arm.
En rysning for genom ditt hjärta.

En viskning i ditt öra.
En svunnen kärlek,
En kärlek från det gamla Egypten.

En sorgens kärlek har
Vänt åter
Till dig ifrån sin sarkofag i Sakkara.

Han sträcker ut sin vibration.
Känner din vidröring.
En färg, en skugga
Rör sig i taket.

Med den timbra ton i örat,
Som är dig så kär att höra

Han är så nära
Du är så nära.

Du tar hans vibration i din hand.
Han rör dig ända fram till ditt innersta
Gömsle i anden.
Därför gör det så ont att veta och
Inte berätta.
Men ändå är det så skönt att bära vetskapen, kunnandet att du är här.

---

"Rennika" den sanna sagan om Aharon och hans kärlek Isa.

Dessa texter har jag fått till mig genom min andliga kontakt med anden Aharon.

Jag står på en höjd intill en flod, kanske är det Nilen. Går ner, går ner för stigen.
Nu plötsligt går en mansgestalt framför mig. Mannen är 45 år åldern, mörkt hår lite självfall och tjockt. Höga kindben, bestämd haka men känslig, stora friska vita tänder. Det syns för hans leende är stort och brett. Kläderna är en vit fotlång skjortliknande tunika med safir blått skimmer i. Han ser exotisk ut där han går som en perser eller egypter. Han lockar vi ska gå till en mycket gammal stenbänk. För att sätt oss ner.
Där ska han undervisa mig. Hans namn är Aharon.
Landskapet är mycket grönt här nära floden som flyter förbi. Det blir natt och tusen stjärnor lyser. Kan nästan inte slita min blick från denna vackra himmel. Han tar mina händer, sen lyfter vi från bänken och marken. Vi flyger eller så lyfts vi upp mot stjärnorna mot ljuset av en stor stark stjärna. Sugs vi in i på något märkligt sätt. Sen blir det en mörk lucka den här resan.

Efter ett tag lyfts vi sakta ner tillbaks till den gamla stenbänken vid floden. Där tar vi farväl och jag går tillbaks till höjden. Sen vaknar jag för att många gånger återvända till Aharon och den gamla stenbänken vid floden. För att lära av kunskapens källa. Och så sker det då och då till den dagen mina silvertrådar brister, då jag lämnar min fysiska kropp. Sen stannar jag kvar i den ljusstarka stjärnan med min vän Aharon. Men innan dess måste jag läsa, lära och kanske dela med mig av vad jag lärt på den gamla stenbänken vid floden av Aharon och andra varelser som finns ständigt omkring oss.

---

Inledningen
Översteprästen Aharon och hans kärlek prästinnan Isa som tillbad Ptah och hans symbol var Apis tjurguden. Året var cirka 1304-1234 f.kr.

Dom levde i templet i Ptahs tempel i Memphis, Egyten. Det var säkert inget speciellt med dom, för det fanns många sådana präster och prästinnor runt i templet och Serapeums för de heliga tjurarna fanns där. I luften hängde magin tungt. På kvällen mässade alla i templet offrade vin, blommor, oljor och örter av väldoftande slag.

Tydligen dog Aharon före mig för jag såg hans leende, kärleken, glöden i hans ögon. När han gick över till Osiris och Isis rike. Min kära:
- Du och jag ska alltid följas åt som vänner. Vi ska alltid träffas på något sätt. Vi kommer att känna igen varandra. Dina ögon ska alltid komma ihåg mina. Alltid ska vi söka efter varandras ögon. Mitt leende ska också du känna igen, det ska du alltid söka efter det.

Vi har samma leende, samma sätt att se på. Vi är alltid ett. Vi ska möta andra. Vi ska ibland inte ses på vanligt sätt. Ditt öde är mitt. Mitt öde är ditt. Sa Aharon.
Sen slöt han sina ögon dom mörka diamant ögonen. Men leendet var kvar på hans breda känsliga mun.

En enkel begravning följde. Hans kropp lades i den grund ökensands graven. Även min kropp lades dit när det livet var till ända. Isa kunde aldrig glömma sin Aharon.
Hon är jag och den berättelse jag nu ska berätta är våra liv ihop tills idag. Ni ska få följa med på en resa genom tid och rum. Vi alla har en "Rennika" Reninkarnations historia. Jag hade tur att få 5-7 stycken berättade bara för att lära och kanske ge dig en vink varför du känner som du gör idag . Men läs detta som en saga för vuxna först och främst.

Skulle någon person eller plats låta bekant så är detta bara en berättelse. Tänk på det.

Av Astrid Lundström 17 jul 2001 12:33