Älskade son, min tappre riddare

Idag fyller du tretton år. Du är en mycket ung man samtidigt som du ännu är ett barn. Om än ovanligt vuxet och insiktsfullt. Min son. I tretton år har du och jag, din mor levt med varandra, genom varandra och alltid bredvid. På mycket gott men stundtals även det motsatta. Genom alla de svårigheter vi upplevt tillsammans du och jag har vi liksom etsats samman. Hur många är gångerna jag önskat dig din far så som en far skall vara? Säkert lika många gånger som du själv önskat det samma. Hur många gånger har jag inte också önskat dig en mer tillräcklig mor än vad jag stundtals kanske varit för dig? Ändå har jag alltid försökt, så gott jag kunnat. Fast ibland inte förmått mer. Men du är den allra mest älskade son i världen. Det vet du, Gustaf. Ingenting kan någonsin ändra dessa mina känslor för dig.

Idag fyller du alltså tretton. Dina båda bröder Jesper och Johannes är närvarande med sina livskompanjoner. Även Lilla Alma, Jespers lilla, firar dig idag. Presenter, blommor, god mat och tårtor, motorcykeläventyr med Johannes till Tofta stranden och inför kvällen fyra kompisar på besök. Hemgjorda hamburgare, cokacola och filmer då helst din mamma skall hålla sig hemifrån en stund. Du är ju stor nu. Allt är egentligen en alldeles fantastisk födelsedag. Men ditt hjärta gråter min son. Gråter efter den far som svikit dig sedan du var mycket, mycket liten. Gång efter annan. Lovat dig guld och gröna skogar men gett rostigt järn och kalhyggen. Det upprör mig så oerhört att en vuxen man, femtio fyllda inte kommit längre i livet än att ständigt söka bekräftelse från andra genom sina bedrifter, dem han tillförskansar sig på andras bekostnad. Din inte minst, Gustaf. Som vanligt har han nu varit bortrest i ett års tid. Ensamseglat för att efteråt få ovationerna av sin bragd. Ensamseglat ifrån de dåliga samveten han borde ha men naturligtvis inte har. Din far kom tillbaka på din trettonårsdag, Gustaf. Han ringde dig på morgonen och ville träffas. Naturligtvis oförmögen att själv ombesörja mötet som vanligt. Ni skulle gå på stan. Handla. Du blev glad Gustaf. Få träffa din far. Efter så lång tid. Tid av saknad och sorg. Tid av svikenhet. Men du är ju van. Får hårdare hud och hjärta för varje gång. För att klara dig. Du som är så mjuk och varm, min son. Men du måste väl för att inte gå sönder. Men nu skulle ni träffas. Julklappen skulle du få, den han lovat under ett av de fyra telefonsamtal för ett halvår sedan och din trettonårspresent. Tyvärr räckte inte din fars pengar till mer än de huvudvärkstabletter han skulle porta bakfyllan med. Jo de räckte också till en låda starköl från systemet. Dit fick du följa med på din trettonårsdag, min stora tappre lille son. Visst hade vi här hemma tänkt att bjuda honom med på kalaset, men han var ju uppbokad av annat. Suparpolarna som inte träffat honom på ett helt år. Du förstår nog hur mycket han har att briljera över, berätta för dem om. Du är ju så klok och förstående min son. Och som vanligt får vi alla andra i din omgivning försöka täcka förlusten. Själv går han ju fri genom att baktala mig, din mor att han inte är välkommen här. Han är mycket välkommen, det vet du Gustaf, men bara om han är nykter. Och idag på din trettonårsdag och hans hemkomstdag efter ett års frånvaro, är han naturligtvis självskriven. Ellerhur min son? Men han väljer...

Din far går alltid skuldfri. Det vet du Gustaf. Han gör inget fel. Det är ju bara att gråta en skvätt i telefon då fyllsentimenaliteten gör sig aningen gällande. Att sedan tala om att du Gustaf är den som äger hela hans hjärta och att han ständigt längtar dig, att han tids nog kommer att kompensera all sin frånvaro och ansvarslöshet låter han dig få veta. Men du är stor nu Gustaf. En far behöver man alltid. Men du har ju egentligen aldrig haft någon så hur ska du kunna veta hur det är.

Vi är många som älskar dig Gustaf. Och jag inte minst. Vad som än händer i ditt liv skall du ändå veta att jag aldrig någonsin kommer att låta något annat gå före dig. Aldrig! Inte så länge du behöver mig. Inte annars heller. Och ett stort grattis till dig i dag. DU är den finaste som finns. Jag älskar dig.

Från mamma

Av Anette Blomberg 15 jul 2001 11:58