Ensamhet - skadligt och skamligt?

Vid en totalt vidrig skilsmässa så sa mitt ex efter mer än 20 års samvaro att han skulle se till att jag blev j ä v l i g t ensam. Han uttalade även några helt oprintbara besvärjelser över vad som skulle drabba mej och dom som eventuellt vågade kontakta mej.

Jag konstaterar så här i efterhand att han har lyckats.
Ingen ringer mej, ingen besöker mej, jag bjuder in folk som jag känner sen gammalt som inte ens ringer tillbaka eller hör av sej.

Undrar vad det är för skitsnack som går runt om mej? När man är så gammal som jag är så lär man inte känna några
nya människor! Alla har redan sitt umgänge och sina bästa vänner sina gamla klasskompisar, före detta grannar, syskon, föräldrar, gudmödrar ja gud vet vad! Deras helger består av barndop, bröllop och födelsedagskalas.

Jag anmälde mej till en kurs för att plugga språk och alla på den kursen var släkt med varandra, dom pratade inte ens med mej. Jag bjuder alla på mitt jobb på sommarmiddag, 30 personer, alla lika ointresserade, och någon sa åt mej att dom hade så fullt upp i sina liv och tyckte att dom såg sina kollegor på jobbet så att det räckte och blev över! Jag gjorde om försöket 2ggr med samma resultat.

Jag mitt dumma nöt trodde att jag skulle få huset fullt av gratisätare och en trevlig kväll. På jobbet umgås alla i små sammanslutningar av folk som jobbat ihop i flera år och ska dom ha en pub kväll så bjuder dom enligt mun till mun metoden och jag får höra dagen efter att det var jätte kul. Jag erbjuder mej att sitta barnvakt vid biobesök, alla tackar nej för dom har redan ett barnvaktsnät. Jag erbjuder mej att passa husdjur åt semesterresenärer, sist nu så var det några som lämnade in sin hund på avlivning för den skulle ju bara leva några år till istället för att jag tog hand om hunden gratis, jag är ju dessutom en van hund människa.

En kollega till mej frågade en gång varför jag inte går ut på stan, skulle jag ta tunnelbanan ensam in och sen sitta och titta på folk som går ut tillsammans och äter middag? Sitta ensam vid ett bord och se dum ut?

Läser reklamen som kommer i min brevlåda:
"Köp två, en till dej och en till din vän och du får 20 procent rabatt."

"Res två och betala för en."

"Värva en väninna och få en schal."

"Kom och ät, du och en vän och betala för en."

"Kryssa med oss ta med en vän och du får en check att handla för i taxfreeshopen."

Allt är baserat på att man är två.

Singelklubb? Nää, jag jagar inte pojkvänner. Bara någon som vill äta middag, titta på en video och äta ostbågar och dricka en flaska vin, prata om livet och ljuga med en liten stund.

Fast nu flyttar jag snart istället, efter 2 år av ensamhet i storstaden efter skilsmässan. Har redan sonderat terrängen på nya stället och fått flera middagsinviter och flera har besökt mej när jag varit där, jag har suttit barnvakt och vaktat grannens katt, flyttat grannbondens kor på betesmark då han tog en dag i stan.

Varför ser man mej med andra ögon här? För att dom är nyfikna på mej? Är dom öppnare ute på landet? Är det för att jag numera har en pojkvän och är oskadligjord?

Jag är inte ensam där utan en del i en tvåsamhet vilket jag inte har varit i storstaden. Ensamma människor är suspekta och bör undvikas, eller? En ensam människa kan ha blivit ensam genom olycka eller skilsmässa och det behöver inte vara något konstigt med den människan för det kan vara en icke önskad påkommen ensamhet.

Av Suzanne Ek 13 jul 2001 16:07