Pokémon vs. Fragglarna

Dem där små fula figurerna som pratar bebisspråk. Sprutar eld eller luktar illa - om de nu inte skjuter rakblad förståss. Med hjälp av t-shirts, kepsar, handukar, gameboyspel, en massa filmer och de där svindyra korten som ska bytas och samlas på till förbannelse så har jorden slutligen erövrats av en främmande livsform - Pokémon figurer. De är helt enkelt överallt och har troligast slagit ut Spice Girls i att tjäna en förmögenhet på barn- självaste Disney borde känna sig hotat. För dem som inga Pokémon prylar har - de är fullständigt ute. Knappt hinner de ruinera alla barnfamiljer förrän nånting som heter Diggemon också dyker upp.

Jag har suttit i en vecka tillsammans med barnen på fritids och försökt få ut nåt av Pokémonprogrammen på TV. Jag måste ha blivit väldigt gammal för jag får inte ut ett skit annat än att jag tycker att det inte kan vara gjort med syfte att vara för just barn. Det är en perverst löljlig serie där det som vanligt finns en god och en ond sida som slåss mot varandra minst några gånger per avsnitt. Men det är inte huvudrollsinnehavarna som slåss, nej, de skickar fram sina små "söta" Pokémons så att de får slåss åt dem. De små djuren får ta konsekvenserna. Mer än så har jag inte riktigt lyckats få fram, ärligt talat så stängs min hörsel automatiskt av efter några minuter och vägrar att ta emot mer hur jag än försöker. För jag har försökt att förstå.

Tider förändras så även barnprogrammen - men vad är poängen med Pokémon? Jag kan inte se nån annan än att tjäna pengar på barn. Vi kan väl jämföra Pokémon med gamla barnfavoriter? Exempelvis Pokémon vs. Nalle Puh, eller vs. Bumbibjörnarna, Transformers eller Fragglarna? För det första så är Nalle Puh underbart tecknat och personligheter som Ior, Nasse och Tiger konkurerar ut en färg och själlös smörja som Pokémon direkt. Här finns handling och budskap som är långt vettigare än det som serveras i Pokémon.

Transformers då? Var inte mitt favoritprogram precis men visst kommer jag ihåg robotarna som krigade och kämpade mot varandra och kunde förvandlas till fartyg, racerbilar och flygplan mm. Men de som slogs mot varandra skickade inga infångade djur ut för att slåss i deras ställe, nej - de slogs själva. Och visst var robotarna tuffa?

Sen kommer Fragglarna. Behöver jag säga nåt där? I Fragglarna finns gott om personligheter, äventyr och musik. Eller har ni glömt "Knäpp en tiger på nosen" och "Dansa och häng med"? Skräptanten sätter in slutstöten med en mening "Skräptanten har talat" och stackars Pokémon kan försöka spruta eld hur mycket de vill.

Fragglarna gick inte ut på att slåss eller kriga. Där kunde man känna igen sig i en del av figurerna och det förvandlades till en thriller varje gång någon gorg försökte få sig en fraggel till middag. Men tillbaka till Pokémon, de borde utrotas.

Av Åsa Wikman 12 jul 2001 10:15