Heja sjukvården!

Hon har tagit emot mig fyra gånger tidigare. Det här är inte den första gången som jag har en urinvägsinfektion. Första gången som jag var hos företagsläkaren så bad de mig lämna ett urinprov och sen sa de att jag kunde gå hem. Jag fick övertala dem om att jag faktiskt hade en urinvägsinfektion och kissade blod, de kanske kunde ta och undersöka urinprovet som jag lämnat? Till sist så gjorde de det och bad om ursäkt och sa att de gett mig fel papper i receptionen.

Nästa gång väntade jag i tre timmar på att läkaren skulle skälla på mig för att jag inte kom ihåg vad medicinen jag fått tidigare hette. Det är inte lätt att vara sjuk idag. Om jag inte vetat bättre och jobbat några år inom sjukvården själv så hade jag kanske tryckt i mig pencilin i 100 dagar vilket var vad läkaren ordinerat..jag hade ju definitivt inte kissat blod på ett tag iallafall..

Men nu kissar jag blod igen och plötsligt hävdar de nere på Vårdcentralen där min företagsläkare håller till att jag måste ha dem även som husläkare för att få hjälp. Jag är trött, har feber och frossa. Kissar bara några droppar och det ser mest ut att vara blod. Det känns lite som att nån drar med ett rakblad i mitt urinrör. Jag påpekar att jag varit där ett flertal gånger tidigare och att min företagsläkare är där och att det aldrig varit något problem med att gå dit. Jag påpekar även att jag är bosatt i Alvik och eftersom att jag ofta får dessa infektioner så vore det dumt att inte ha den närmsta vårdcentralen som husläkare. Gå till akuten då säger kvinnan i andra änden och lägger på innan jag hinner förklara för henne att man inte klarar av att åka tunnelbana och buss hit och dit när blåsan töms automatiskt var femte minut.

Jag tittar på klockan, hinner jag ta en taxi till Alviksvårdcentral? Kommer jag att kissa på mig i taxin? Nej, det spelar ingen roll för de har ingen akuttid på Alviksvårdcentral längre. Det får bli akuten istället.

Hur dumt känns det inte att sitta på akuten? Jag läser lappar i väntrummet där personalen och sjukhusledningen ber om ursäkt för de långa väntetiderna och förklarar att det beror på personalneddragningar. Jag ser anhöriga krama händer som hänger från britsar och jag ser en del blod och massor med smärtfyllda ansikten. Vad gör jag där med en löjlig urinvägsinfektion? Allt jag behövde var att få lämna ett urinprov och få ett recept. Heja sjukvården!

Det lustiga är att när man är sjuk ska man göra ett remissutlåtande på sig själv och övertala läkarna om att man faktiskt inte lider av hypokondri utan har jävligt ont.
Och tro mig alla känsliga läsare, när man kissar blod så gör det just jävligt ont. Helst så ska man även veta vilken medicin som de ska ordinera. Varför skulle jag slösa en förmögenhet på att springa till vårdcentraler och Apotek varje månad? Jag hade hellre åkt till Kreta en vecka.

Men istället får jag tjata mig till att få lämna prover och få mina njurar undersökta, tjata mig till att få hjälp. Jag får gråta för att de ska förstå att jag har ont och inte orkar vara sjuk. Jag påpekar till och med att jag gärna får ett stålrör uppkört i urinröret bara jag slipper vara sjuk mer.

Frågan är hur det går för alla dem som är äldre och väldigt sjuka och där många dessutom växt upp med att man ska lita blint på vad läkarna säger..hemska tanke.

Av Åsa Wikman 12 jul 2001 16:45