Tonåringar testar allt möjligt skit, är ute och festar till klockan är ett på eftermiddan, och har ett språk som är ur denna värld. Och varenda gång man pratar med tonåringarnas föräldrar, så pratar de aldrig om vad deras ungar gör. Istället pratar de om hur söta deras tonåringar var när de var små och sa "kan fälv" när föräldrarna ville hjälpa dem med något. Att sedan tonåringen enligt föräldrarna är den största rebellen sen den första punkaren gick ut på stan, håller man gärna tyst om i finare sällskap.
"Ingen får veta att mitt älskade barn har blivit huligan och slår ner folk så fort de säger emot". Det hymlas så mycket bland föräldrarna, att vi tonåringar bara skrattar. För enligt föräldrarna är vi kanske världens största rebeller, medan själva ser vi oss som.. tja... idioter och mogna vuxna?
Sen har vi ju kategorin tonåringar som aldrig gör uppror mot något, som har högst betyg i alla ämneneller nästan alla, och lyssnar på typ Britney Spears. Fast inte killarna, de lyssnar på Eminem och har mediokra betyg, men de skulle heller inte få för sig att på något sätt klä sig annat än vad modet säger. Ser de en av rebellerna, så springer de nästan iväg och snackar skit om rebellen bland de andra som aldrig gör uppror.
Sen vet jag inte om alla rebeller gör som jag i det fallet, avlyssnar skitsnacket och sedan ger igen för fulla muggar. Nej nej, tror inte jag också snackar skit. Som rebell plågar man istället hela skolan genom att bli ännu mer rebellisk. Bara en sån sak som att sluta raka benen skapar verkligen gallfeber bland icke-upprorsmakarna.
Tonåringarna som aldrig gör uppror, får alltid högst betyg även om en rebell har haft lika mycket på provet, och varit lika duktig i klassen. Varför? Jo, för läraren ser att rebellen är just en rebell, som inte ska få höga betyg. Det är en sån person som är förpassad till de estetiska programmen, för den är just en rebell och får därför inte högre betyg. Får en rebell ett MVG i något, så är det alltid i något av språkprogrammen, eller något estetiskt. SO och NO är man dömd att misslyckas i om man är rebell, för där är det bara icke-upprorsmakarna som passar och får höga betyg. Skit samma om man sen har jobbat minst lika mycket och kämpat lika mycket med provet som de "skötsamma" tonåringarna, man är dömd att aldrig få högre än G eller VG-...
Lärarna som sen ger en lägre betyg, brukar lova att man ska få VG så att man blir nöjd och inte tjatar på dem. Men när man väl öppnar betygskuverten, så är det just i det ämnet som det står G i... Hade jag och mina vänner fått så många VG-n och MVG-n vi var lovade, hade vi kunnat söka in på Frisörslinjen, som i alla fall här nere i min kommun är den linje som det krävs högst poäng för. Men istället så får vi G och åter G, och hamnar, om vi har tur, på ett estetiskt program. Har vi otur hamnar vi på Fordonsprogrammet.
Det enda som håller en rebell uppe i betygssammanhanget, är att det är just rebellerna som lyckas när skolan är slut. De med höga betyg utbildar sig, utbildar sig, och utbildar sig, tills de har nog med utbildning att ta ett tråkigt kontorsjobb som de ändå inte får med än 20 000 för i månaden. Allt medan rebellerna som de spottade fradga över, blir Nobelpristagare, hamnar etta med sin debutsingel på USA-listan, och tjänar över 30 000 i månaden. För en rebell kan inget annat än sticka ut, och i dagens samhälle syns inte de vanliga, utan blir en del av den grå massan, som ständigt går på de lika grå gatorna. Men ibland, så ser man någon som det verkligen glittrar och glänser om. En som skrattar, hoppar, klär sig annorlunda. Och man ler mot den, för man vet att även den var en rebell, en rebell som har lyckats.
Av Katarina Jönsson 11 jul 2001 12:01 |
Författare:
Katarina Jönsson
Publicerad: 11 jul 2001 12:01
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå