Barnbidrag, va?

Jaha, då var det sommar och som lärare gottar man sig åt att slippa få rådet att knulla sin morsa var dag. Enligt FN och dess barnkonvention är man barn tills man fyller 18 år.
Vilken tonåring går med på detta, att bli kallad barn, om det nu inte gäller barnbidraget eller straffpåföljden?
Eller varför inte rabatten på flyg, båt, tåg, "U name it"?

Min nu 18-åriga dotter lät mig veta att alla hade barn-bidraget som månadspeng. Som ensamstående pappa ville jag vara duktig och hon fick det, med råge. För att gå det hela lite i förväg undrar jag hur många barnbidrag hon supit upp?
För är det inte så att det bidrag som väl för många är en påkallad nödvändighet, helt enkelt blir till brännvin?

Den förträffliga frk. Vrede menar sig ha upptäckt något i sin krönika. Det som jag, o dödliga vuxna nolla, alltid sett som självklarhet, välkommen till verkligheten Frk. Vrede. Så här har jag levt i 53 år, utan att bränna någons bh.Jag menar att vissa teens håller sig nyktra för stunden och gör upptäckter, av stora mått, värda att publicera.

Nåväl, de bidrag som utgår till barnets väl och ve blir till droger, sprit och fånig musik. OK, det sista är en värdering från en gammal bluesgubbe som jag. Men snälla, se det absurda! De pengar som är till för barnet skall gå till någon som inte anser sig vara ett barn och likt en vuxen vill bestämma och i ungdomligt oförstånd köper öl och skit för det hela.

Självklart skall våra ungdomar ha pengar att röra sig med.
Men det känns så konstigt att kalla det barnbidrag och i nästa scen ser vi ett gang-bang, indirekt finansierat av detta bidrag.

Naturligtvis har jag som alla andra belackare inget konkret förslag till vad-göra.

Jag är nattvandrare i vårt bostadsområde, vilket borgar för att jag med all önskvärd tydlighet ser vad pengarna, barnbidraget, går till. Och detta i så många fall att det gör mig bekymrad. Det känns så avigt, något så fint. En social förmån att slå vakt om och som tidigt satte Sverige på kartan som ett land av social status att räkna med.

När vårt första barn föddes fick vi tusen spänn, bara för att han föddes! Det var 1973 och tre tusen i lån till möbler var inga problem, vi fick t.o.m. ta ut pengarna innan födseln! Tanken om barnet, dess framtid och föräldrarnas möjligheter därtill skulle stödjas.

I dag har vi bara kvar barnbidraget, till tonåringar, som i många fall helt rått super upp skiten. Så är det. Att gå med i skattebetalarnas förening och gnälla är inte att tänka på för mig som är född på söder i Stockholm 1948. Fy fan, hemska tanke! Jag är givetvis socialist och stolt över min klasstillhörighet från Katarinas församling, Katarina södra, Björns trädgård och Hammarby.

Här i Angered där jag nu bor ser jag grov rasism från araber mot bosnier, svenskar mot dem båda. I min egen skola går bosnierna mot attack emot vad de kallar "arabjävlarna".
Rasism, mina vänner, är vi alla skyldiga till. I alla fall de 53 nationerna som är repesenterade på min skola.

Som del i mobbinggruppen vet jag att berätta att det inte är svenskarna som är värst på rasism, glöm det. Vi svenskar har ett annat utgångsläge eftersom detta är Sverige. Detta betyder dock inte på något sett att "vi" skulle vara superior. Vi har en jord, samma Gud i grunden... vad finns mer att säga?

Invandrare super sällan, däremot är de från och till påtända och dessa ungdomar, allihop, är tonåringar med barnbidrag som blir till, vadå?

Min andemening är, om nu ingen fattat det, det absurda i barnbidraget. Inte som sådant, utan vad det används till i så många fall. Och namnet barnbidrag får ju mig att vilja tänka på Astrid Lindgren och hennes barn. Så fjärran att det gör ont, jävligt ont, när ett barn, ca 16 år -ett "barn" enligt FN - säger "fuck you", till mig, full
på barnbidraget.

Visst innehåller detta generaliseringar, från och till, men jag litar på att du klarar detta, och ser vad jag menar.
Om inte så har Du något att jobba med i sommar.

Av Thommie mbr Holsth 03 jul 2001 13:58