Pornografi del 3: Det fria valet

Det här med porr är brännbart. En del har så stora tår att det är svårt att inte trampa på dem, om ni förstår vad jag menar. Nåväl, reaktionerna är gamla som gatan. Porrliberaler brukar ofta framställa sig själva som "fria i tanken" och moderna. Pornografi bygger emellertid på en hierarki som knappast är modern. Porrkritiker utmålas felaktigt som reaktionära, men jag menar att ett avskaffande av pornografi tvärtom är ett framsteg likaväl som lika rösträtt och särbeskattning varit det.

Självfallet går det att hysa olika uppfattningar om pornografi. Jag argumenterar för min uppfattning på samma sätt som socialdemokraterna respektive moderaterna försöker bevisa varför just deras väg är den lämpligaste för samhället. Så går en debatt till. De flesta porrförespråkare verkar emellertid koncentrera sig just på att förneka "det fula" i pornografi, istället för att visa varför pornografi är bra.

Genom historien har alla emancipatoriska och reformistiska idéer mötts av mothugg från de som menar att "det som är" också är bra. Allt som oftast bygger argumentationen på att något ses som "naturligt", vilket också måste vara bra. Naturens ordning har använts som försvar för slaveri och kolonisation. Den har också sagt vara anledningen till att kvinnor inte för rösta eller ägna sig åt högre studier. Alla dessa uppfattningar har slutligen fallit till föga inför den rationella argumentation som visat det orimliga i sådana hierarkiska strukturer.

Ändå används fortfarande naturen för att förklara Manlighet och Kvinnlighet. Med samma iver som slavägarna förfäktade medborgarrättsrörelsen hyllas idag de idéer som vill hävda att personlig mognad är att ikläda sig en korrekt och duktig roll. Dessa roller kommer till sina extrema uttryck i pornografin och kan sammanfattas i att behagas och behaga.

Pornografi är ingen subversiv konst. Den är endast en logisk följd av vår kultur. Det enda som gör Horan till en "dålig kvinna" är att hon liksom anorektikern uppfyller kulturens önskningar allt för bra. När samhället konfronteras med dessa element, skådar vi oss själva i spegeln. Men eftersom något uppenbarligen har gått för långt tar vi till försvarsstrategier. Härav kommer demoniseringen av Horan, Våldtäktsmannen, Anorektikern och så vidare. Vi måste ta avstånd från detta beteende genom att klassa det som sjukt. Ett samhälle klarar inte av att erkänna att just dessa människor är "klassens ljus". Prostitutionen, våldtäkten och självsvälten finns alla inbäddade i den människosyn som samhället förmedlar.

Jag försvarar alltså inte våldtäkter. Jag säger bara att det är dumt att fråga sig varför de uppkommer. Vår kultur är sjuk. När våldtäkt eller andra extrema fenomen utmålas som enstaka perversioner osynliggörs dess förankring i vår kultur. En kultur där kroppar köps dagligen. Kroppar köps till arbete, reklam, eller sex. Det är alltså inget främmande utan något vi lever med.

Om vi ska utreda vad som är orimligt med pornografi/prostitution kan vi föra olika resonemang.

1 Marx alienationsteori visar traditionellt hur arbetaren under kapitalismen blir en främling för sin egen mänsklighet och potential genom att sälja sitt arbete. De mänskliga handlingarna tillhör inte längre människan. Samma teori applicerad på prostitution leder rimligtvis till en ännu tydligare alienation, eftersom den prostituerade inte endast säljer handlingar utan också tillträde till kroppen självt.

Det är å ena sidan inget märkligt i en kultur som lär oss att vi är till salu. Å andra sidan är motståndet mot prostitution i sin rena form - inte den förklädda versionen "pornografi" - relativt starkt. Den postmoderna uppfattningen är att det står individen fritt att sälja sin kropp. Ett poststrukturalistiskt perspektiv betonar emellertid de samhällsstrukturer som leder folk till att sälja sina kroppar.

2 Med Sartres objekt- och subjektteorier kan vi se hur prostitutionen är hierarkiskt strukturerad. Subjekt är den genom vilken objekten existerar. När jag är ett subjekt existerar trädet, bänken och gräsmattan i mitt medvetande. Trädet-för-mig är inte samma som trädet-i-sig, d v s det fysiska trädet. En annan människa är också ett objekt-för-mig, men jag känner samtidigt igen henne eller honom som ett subjekt och förstår att jag kan bli ett objekt-för-dig. Det finns alltså en balans mellan två människor som kommer sig av att de båda är agenter, handlande, och kan visa att de existerar för-sig för sin egen skull.

Att existera för någon är att vara ett objekt för denna. Så har män och kvinnor traditionellt varit sedda som subjekt respektive objekt, vilket kommit till uttryck i att maken varit förmyndare åt hustrun. Det präglar också hela den socialiseringsprocess som lär kvinnor att behaga och drömma om att få komplettera en prins istället för att erövra världen. Alla de moment som kallas kvinnliga och som lärs ut i bland annat tjej- och kvinnotidningar handlar om att göra sig behaglig - bli det perfekta objektet.

Vem är det perfekta objektet om inte den prostituerade? Prostitution innebär att den ena parten är helt och hållet till för den andra. Jag menar alltså att prostitution likaväl som våldtäkt är den yttersta konsekvensen av en kultur som delar upp människor i subjekt och objekt. Det är en kolonisation av varannan människa, precis som västvärlden under hundratals år dränerade andra länder på deras tillgångar.

3 Slutligen vill jag ta upp ett pragmatiskt-moraliskt perspektiv. Det innebär att om vi tänker på ovanstående resonemang måste vi fråga oss om det är önskvärt att hålla liv i en kultur som strukturerar människor hierarkiskt. Även om vi tar till ett postmodernt eller queer-perspektiv och hävdar varje människas rätt att göra sig själv till objekt och slav, måste vi se att detta reproducerar en människosyn som inte är queer eller fri, utan tvärtom ålderdomlig. Med detta i åtanke blir det fria valet att sälja sig eller köpa en kropp ett ställningstagande för en omänsklig tradition.

Problemet när porr- eller prostitutionsförespråkare betonar "rätten" att göra som de vill, är att just det övergripande perspektivet saknas. Vi är inte autonoma agenter i ett vakuum, vi är en del av ett system som kallas samhälle, och detta samhälles värderingar har tagit form och fortsätter att ta form utifrån våra val.

Av Martin Karlsson 01 jul 2001 14:54