Pornografi del 2: sex och moral

Jag har fått kommentarer på min artikel "Pornografi är prostitution" här på Sourze. Någon påskiner att jag är sexualfientlig. Inte rakt ut, men jag känner igen argumentet. Jag väntade mig sådana reaktioner, det har drabbat porrmotståndare särskilt kvinnor länge.

Dessa anklagelser, som handlar om att porrmotståndare är rabiata, frigida och pryda nymoralister är ofta aggressiva och liknar i hög grad en försvarsställning. Feminister buntas ihop med den kristna högern och anklagas för att vara mot mänsklig frihet. Detta "guilty by association"-resonemang är väldigt tunt. Medan nymoralismen grundar sig på en rädsla för förlorade normer och värderingar, står den feministiska analysen tvärtom för ett krossande av normer och värderingar. Jag hävdar att pornografi är norm, det är bara en liten utveckling av de värderingar som redan genomsyrar vårt samhälle.

Känslor är ofta viktiga incitament för engagemang, men det är viktigt att kunna ta ett steg tillbaka för att göra en seriös analys. Den logiska argumentation jag försöker föra i "Pornografi är prostitution" har inte med sex att göra. Mina sexuella preferenser är oviktiga i sammanhanget och resonemanget är frikopplat från min sexualitet. Det är åtminstone ambitionen, även om jag inte vill påskina att jag är objektiv. Jag tror inte på objektivitet.

Försvaret av pornografin maskeras ofta till ett försvar för sexualiteten. Tydligen känner många sig trampade på tårna när detta personliga ämne förs på tal. Är det förresten inte märkligt att något så personligt - som brukar anropas som en individuell angelägenhet - konkretiseras i något så offentligt som massproducerad porr? Den feministiska kritiken av pornografi har aldrig handlat om sexualfientlighet. Tvärtom var det kvinnorörelsen som på 50- och 60-talet drev frågan om kvinnans rätt till en egen sexualitet. Dessvärre tog män inom de liberala ungdomsförbunden över frågan och använde den för att legitimisera pornografi.

Den feministiska kritiken har istället riktats mot:
- En normativ sexualitet definierad av män.
- En heterosexuell norm som genomsyrar samhället.
- En syn på kvinnokroppen som ett objekt för manlig lusta, innanför och utanför sängkammaren.

Endast den som inte vill förstå kan göra kopplingen till nymoralismen. Detta är samma förenkling som görs då vänsterorienterade regimkritiker sägs vara mot globaliseringen, när det i själva verket handlar om sättet på vilket globaliseringen genomförs. En sådan förenkling förhindrar seriös debatt, och upprättar istället ett motsatsförhållande mellan svart och vitt, för och emot, sexuell-fri och asexuell-bunden.

Jag måste uppenbarligen tala tydligare: jag är inte rädd för den nakna kroppen. Jag är inte rädd för kroppsöppningar och vad som kan stoppas in i dem. Jag är inte rädd för ett öppet förhållande till sexualiteten. Istället avskyr jag exploatering av människor och objektifiering av individer. Jag avskyr den normativa heterosexualiteten och drömmen om parbildningens komplementära enhet, sexualiseringen av hela tillvaron och upphöjandet av orgasmen som vår tids rening och extas. Jag avskyr normer och kategorier.

Och jag uppmanar ständigt till reflektion och ifrågasättande av allt vi lärt oss. Endast ytligt har vi lärt oss att pornografi är smutsigt, i själva verket är pornografin en logisk följd av vår kultur. Just det: jag avskyr kulturen också. Och varför inte avsluta med några ord ur Ola Juléns diktsamling "Orissa" Ink förlag, 1999:

"Jag hatar det här samhället."

Men det visste ni väl redan. För övrigt är jag naken under kläderna. Vid några tillfällen har jag sett andra människor nakna. En del i omklädningsrummet, andra i sängkammaren. Jag blundade inte. Jag var i svårt chocktillstånd, men jag lyckades hålla ögonen öppna.

Av Martin Karlsson 28 jun 2001 11:22