Angående Belinda Olssons krönika

I sin krönika den 27 juni skriver Belinda Olsson om den ariska modevärlden. Det hon talar om är ett symptom i den värld som av en del samhällsvetare brukar kallas postkolonial. Det postkoloniala teoribildningen undersöker de effekter av kolonialismen som fortfarande påverkar det globala samhället.

En viktig punkt är såklart den "neokoloniala ekonomin" som kännetecknas av orättvisa handelsavtal mellan första och tredje världen. Utöver denna finns den något osynligare "eurocentriska kunskapssynen", vilket innebär att västvärlden har haft privilegiet att definiera vad vetenskap, värde och "sanning" är. Detta sätter spår i t.ex. jordbruksreformer och de stora genteknikprojekten. Även annan kunskap omfattas. T.ex. kan nämnas de universitet i Indien där den engelska institutionen har mycket högre status än institutionerna för sanskrit. Detta har lyfts fram bl.a. av forskaren Vandana Shiva. Den postkoloniala analysen av eurocentrisk kunskap är givetvis djupare och bredare än vad jag har tagit upp här.

Men det jag vill prata om nu är den eurocentriska estetiken. Under kolonialismen reste antropologer runt i världen och kartlade människors utseende. Som all annan vetenskap vid den här tiden var syftet att fastställa den vita rasens överlägsenhet och legitimera plundringen av t.ex. Afrika.

Sociologen Kerstin Sandell forskar i kosmetisk kirurgi och vid en föreläsning på Centrum för genusvetenskap i Lund, den 10 mars 2001, berättade hon om denna estetik vars effekter vi fortfarande lever med. Bland annat ritades modeller av olika brösttyper, där den "typiskt afrikanska" pekade neråt mot jorden, vilket skulle höra samman med det afrikanska folkets närhet till naturen - motsatsen till västerländsk civilisation. Idealet var "det jungfruliga bröstet" som hittades endast hos vita och asiatiska kvinnor.

Sandell berättade om två starka tendenser i kosmetisk kirurgi i dag. Asiatisk-amerikanska kvinnor söker tydligare veck på ögonlocken. Detta motiveras med att en "riktig kvinna" måste kunna lägga ordentlig ögonskugga. I Sverige är det vanligaste att kvinnor från Baltikum och Mellanöstern förminskar sina "höknäsor". Båda dessa förändringar strävar i riktning mot det europeiska skönhetsidealet.

Detta ideal fastlades alltså under europeiskt herravälde i världen och lever idag kvar genom de normer vi lär oss via alla de bilder av lyckliga vackra människor vi möter i olika typer av medier. Det behöver aldrig uttalas att det är ett europeiskt ideal. Det räcker med att det kablas ut över världen i alla riktningar. Den västerländska civilisationen, som har patent på "utveckling" och "modernitet" producerar filmstjärnor, fotomodeller och popidoler åt hela världen. I det tysta vet varenda människa hur framtiden ser ut. Den ser ut som i väst.

Av Martin Karlsson 28 jun 2001 09:36