Rikta ilskan åt rätt håll!

Varför bli männen arga på kvinnorna för att en kvinnas ord, enligt dem, väger tyngst i en våldtäktsrättegång?

Varför blir männen arga på kvinnorna när männen allmänt kallas mansgrisar, pedofiler, kvinnomisshandlare, don juaner och ansvarssmitare?

Vore det inte mer logiskt att rikta ilskan mot de män som faktiskt gör skäl för dessa epitet och som gör livet surt för resten av männen som inte gör någon illa? För vem är det som våldtar i de allra flesta fallen?

En man.

Det är som om det är kvinnorna som strör omkring sig dessa företeelser och klistrar dem på de manliga människorna, istället för att det faktiskt finns män som beter sig som svin, det finns män som misshandlar och våldtar, smiter från sitt ansvar som förälder och förför flickor på löpande band.

Det här betyder inte att män är svin. Det betyder att det finns män som har riktigt usla beteenden. Den skara av män som är trevliga, ansvarsfulla och ickevåldsamma bör genast sluta anklaga kvinnorna, och i synnerhet feministerna, för att män kan kallas våldtäktsmän. De måste anklaga de män som våldtar.

Jag förstår mycket väl att en man kan bli trött på att kallas potentiell våldtäktsman.

Det är aldrig roligt att bli kallad för något man inte är och som aktiv feminist vet jag hur det känns. Jag försöker göra upp dels, med dem som gör att feminister får dåligt, tveksamt rykte, dels informera om vad feminism verkligen är.

Männen bör göra likadant. Gör upp med de som är våldtäktsmän, istället för de som är rädda för våldtäktsmännen. Göra upp med de som misshandlar, istället för att skälla på de som misshandlas.

Det är samma sak vad gäller kvinnornas underordning i samhället. Det vore så lätt för männen att uppröras över det men istället upprörs de över att de tycker de hålls ansvariga för kvinnornas situation.

De upprörs inte över hur kvinnor blir behandlade utan över hur kränkta de känner sig när kvinnornas situation påtalas. De blir kränkta över att de påstås ha makten.

Jag förstår varför, ansvar är läskigt. Att erkänna makten är att behöva ta ansvar för den. Det är lättare då att slå det ifrån sig och säga: Nu känner jag mig orättvist anklagad!

Jag förtrycker inga kvinnor, jag är ingen våldtäktsman!
Men någon är det och det är mycket troligt att han är man.

Det ägnas alltså mycket tid åt ett förnekande av den samhälleliga makten istället för att ta itu med den och slippa allt "tjat" om den.

Är det då återigen kvinnors fel att de blir våldtagna, misshandlade och underordnade? Nej, det är det inte och det borde männen verkligen ta och erkänna! Rikta ilskan och frustrationen åt rätt håll, gör upp med de som verkligen ger männen dåligt anseende, inte med de som är utsatta för vissa mäns dåliga beteenden.

Det är inte feminister som ger män dåligt anseende, det är män med svinaktiga beteenden som sköter om den saken.

Av Charlotte Wallin 26 jun 2001 09:35