Edman förenklar och stirrar på ytan

I Per Edmans svar på Moa Forstorps artikel finns några punkter jag vill problematisera. Edmans analys är förenklad och uppehåller sig på ett ytligt skikt. Det är viktigt att gå djupare än så om vi vill förstå de mekanismer som formar samhället och den officiella verkligheten.

Edman skriver att media aldrig varit intresserade av att förmedla den fullständiga sanningen. Gott så, det vore nämligen ett omöjligt projekt.

Det journalistiska uppdraget har emellertid alltid sagts handla om saklighet och opartisk rapportering. Att ingen kan vara opartisk och att all nyhetsrapportering tvärtom bygger på en viss förförståelse av världen hör till grundkursen i de flesta samhällsvetenskaperna. Allt som oftast kan en marxistisk analys blotta de ideologier som ligger bakom en saklig nyhetsrapportering.

För alla dem som har en motvilja mot allt förknippat med marxismen kan istället en semiotisk analys visa de förutfattade meningar en läsare förväntas ha för att ge texten mening och värde. Dessa tankar återfinns lite mer utvecklade i min och Manne Granqvists artikel "Vi måste förstå det politiska innehållet i kravallerna" yelah.net, v. 25-26.

För Edman är detta dock inget problem, eftersom människor redan känner till vardagen. Edman verkar här förutsätta att de flesta människor läser tidningen med ett kritiskt och analytiskt perspektiv. Jag hyser tyvärr inte lika positiva förhoppningar. Om detta vore fallet skulle inte medias version av verkligheten vara så förhärskande.

Den dominerande pressen äger makten att styra folkopinionen i de flesta frågor, vare sig det gäller EU, valet av semesterort eller helt enkelt reklam. Hur förklarar vi till exempel ett fenomen som kändisvärlden? Ett helt fält av personligheter som laddats med värde till den grad att alla måste känna till deras partners och favoritfärger. Media bär ensamt ansvaret för att ur intet ha skapat en hel kultur - som för övrigt omsätter miljoner kronor. Om alla tidningar säger att Robinsonvinnaren är intressant blir hon eller han också intressant.

De ideologiska och ekonomiska intressena, som Edman erkänner, är till exempel orsaken till att ekonominyheter naturaliserats. Var i det offentliga samtalet finns utrymme för uppfattningen att ekonomin är ett konstruerat spel som drivs runt med hjälp av ekonomijournalister och en samlad övertygelse om att aktier är verklighet?

Den andra punkten där Edman förenklar i överkant handlar om polisens eventuella provokationer. Edman menar att polisen "faktiskt inte kan veta på förhand att ni är oskyldiga". Det är sant, men i alla andra sammanhang är människor oskyldiga tills motsatsen bevisats.

Varför inga massarresteringar av fotbollsfans? Till och med inom poliskåren hörs röster om att upprätthållandet av ordningen skulle kunna skötas smidigare vid liknande evenemang. Polisens agerande kan endast förklaras med en generell brist på respekt för regimkritiker. Det finns också en övergripande tendens i samhället att människor vars utseende avviker från det normala behandlas annorlunda än de prydliga. Detta beteende möter jag och mina vänner ideligen från flygplatspersonal, butiksbiträden, ordningsvakter etc.

I fallet med toppmöteshelgen i Göteborg finns videofilmer på övervåld från polisens sida. Våld mot sittande människor. Vittnesmål om fysiska och verbala kränkningar av liggande människor. Om polisens jobb är att förhindra brott kan detta beteende ingalunda räknas in i arbetsuppgifterna. Om polisens uppdrag däremot är att dels upprätthålla ordningen, dels i förlängningen kväsa oliktänkande och visa vem som är välkommen i samhället - då arbetar polisen tydligt för ett kostymklätt ljusblont Sverige.

Och för att parafrasera Edmans avslutande ord: i en värld vars välstånd bygger på månghundraårig exploatering av tredje världen, en värld där välfärden avrustas i takt med att de rikare blir rikare på sina räntor, en värld där hemlösa spottas på innan de fryser ihjäl - är krossade rutor ett minimalt pris att betala.

Av Martin Karlsson 26 jun 2001 11:40