Vad är feminism?

Feminism är ett märkligt laddat ord. Det är ett ord som engagerar och på olika sätt tycks påverka oss. Men vad betyder det egentligen?

När det gäller att förklara feminism kan det vara bra att börja med att förklara vad feminism inte är, eftersom många av de idéer som samhällets invånare har om feminism är grundade på just fördomar.

Många av de negativt laddade ord som uttrycks om feminism handlar om "föreställningar om feminister" snarare än om feminism. Det kan gälla ord om feminister som fula, bittra, rabiata och manshatande. Ord vars innebörd egentligen inte säger något om feminism, utan som säger mer om vad den som säger det tror att det handlar om. Det är alltså åsikter om feminism som är uttryckta. Inte fakta. Det är viktigt att tänka på det innan man avfärdar ett feministiskt budskap. Annars kan det bli så att fördomarna tar överhanden och budskapet omtolkas så att det plötsligt blir något annat.

Jämställdhet eller könsmakt? Det finns två olika sätt, två olika perspektiv att förhålla sig till detta med kvinnor och män i samhället. De kallas jämställdhetsproblemet och könsmaktsförhållandet. Ur jämställdhetsperspektivet antas att kvinnor och män har ett gemensamt intresse av att förändra de rådande förhållandena mellan könen i samhället. Att båda blir vinnare om de förändras. Jämställdhetsperspektivet blir ett problem för att det osynliggör de maktförhållanden mellan könen som råder i samhället. Istället kan man se samhället ur ett könsmaktsperspektiv som visar på att det råder en konflikt mellan könen angående just detta att förändra förhållandena. Män och kvinnor har olika intressen när det gäller att förändra könsförhållandena. Ett könsmaktsperspektiv visar på att det mellan män och kvinnor råder ett könsmaktsförhållande där männen dominerar kvinnorna. Det kan alltså sägas så att männen förlorar på ändrade könsförhållanden och kvinnorna vinner. Det här är alltså förklaringen till varför vi inte är jämställda idag och viktigare varför jämställdheten motarbetas på olika sätt.

Under- och överordning. I ett samhälle där männen har makten är också männen överordnade kvinnan. Positioner som vi intar i vårt samhälle utan att tänka på det, i varje relation, i varje kontakt vi har med det andra könet.
Men hur vet jag att jag som kvinna är underordnad fast jag inte känner mig eller upplever det så? Förhållandena vi lever under idag är fastställda för mycket länge sedan. Den manliga dominansen är djupt rotad i vårt samhälle. Därför märker vi inte av att vi är en del av den, den är så självklar att den oftast inte ifrågasätts. Det är därför som du inte ser det, du ser att din moster i Säffle bestämmer över sin karl och att din pojkvän tvättar och diskar. Men det är inte de enskilda fallen som är tongivande utan i samhället i stort. Och där är den manliga dominansen påtaglig, om man väljer att se den, och det är vi kvinnor själva som ständigt i de val vi gör fastställer, bevarar, återskapar och faktiskt osynliggör den manliga dominansen. Ett sätt att osynliggöra makten är att säga: Jag valde själv! Jag valde själv att vara hemma med barnen.

Med mannen som norm. Överallt finns han - mannen som i egenskap av man får representera människan. Vid övergångställena syna antingen en röd eller grön gubbe. Eller i sportsammanhang, är det fotboll, ishockey, tennis då vet alla att det är män som spelar. Det som är, är manligt om inte annat anges. Är det för kvinnor eller av kvinnor så måste detta anges, som i damfotboll och damgolf. Det är likadant med fängelser. I ett fängelse sitter män. I ett kvinnofängelse sitter kvinnor.

Tänk bara på hur vårt språk är format. Ordet man kan betyda allt från människa av manligt kön till oss alla, vi, människan generellt sett. MAN brukar ju säga att. så gör MAN ju. eller Så kan MAN ju inte ha det! Och då menar MAN vi, oss alla. Ja, ibland menar MAN till och med oss kvinnor.

Värderingar och vetenskap. I tidningen hittar man dödsrunorna. Kvinnorna är oftast underrepresenterade där men jag hade turen att hitta en över en kvinna. Den började med att presentera hennes pappa och vem han var och vilka storverk han utfört. Sedan hennes make, vem han var och vad han sysslat med, därefter hennes söner, vilka de var och hur framstående de var. Det är ett tydligt exempel på hur det manliga värderas högre. Men kvinnorna kanske inte har gjort något stort? De kanske inte har något spännande eller ärofyllt att skriva om i en dödsruna? Kan det vara så? Ja, för eftersom det "manliga" värderas högre så kommer ju det "kvinnliga" att vara mindre intressant. För vem bestämmer vad som är ärofyllt eller viktigt? Det finns ingen naturgiven lag som säger det traditionellt manliga är mer spännande. Det är ju också en konstruktion - påhittat av de som innehar möjligheterna att få göra detta. Och det har varit och är fortfarande, männen.

Att vara överordnad är ju att vara den som bestämmer normer, som bestämmer standarden, som bestämmer vad som är rimligt. Under 1800-talet när den västerländske vite mannen styrde världen så var normen, den högst stående, den mest intelligenta och utvecklade varelsen, den vite mannen. Och detta gjorde den vite mannen sitt bästa för att bevisa med hjälp av vetenskapen. Och visst bevisades det att den vite mannen var allt detta! Men vem hade bestämt att det var måttstocken? Jo, den vite mannen själv. Tyvärr så finns det alltför många exempel på detta manipulerande med fakta, att välja vad man ser.

Marianne Ahrne är en känd svensk författarinna som medverkade i ett debattprogram på SVT för ett tag sedan. Det handlade just om manligt och kvinnligt, likheter och skillnader. Ahrne hävdade själv att det fanns skillnader mellan pojkar och flickor som inte gick att förklara annat än biologiskt. Hennes exempel på detta var schack. Enligt Ahrne var pojkar och flickor lika bra på schack fram till ca 12-13 års åldern då plötsligt flickorna blev sämre. Det kunde inte vara annat än biologiskt hävdade Ahrne. Att detta kunde bero på samhällets normer och värderingar för en flicka i tidiga tonår tycktes gå spårlöst förbi.

Av Charlotte Wallin 22 jun 2001 22:16