Inte i Göteborg, inte i Hultsfred

Man befinner sig inte mitt i det surrealistiska som händer i Göteborg och man är inte en del av den musik-happening som just nu utspelar sig i Hultsfred. Nä, man sitter hemma i sin soffa som den medelålders tråkmåns man är. Sitter i sitt vardagsrum och tittar på tv och läser tidningarna, skakar på huvudet och smackar med tungan och tycker att det är förfärligt. Att människor skjuts ner på öppen gata i Göteborg.

Och visst, det ÄR ju förfärligt. Men samtidigt som det är upplopp endast en knapp timmes bilfärd ifrån min soffa, så kan jag inte ta till mig det riktigt. Att se live-bilder från ett brinnande Göteborg påverkar mig egentligen inte mer än likadana bilder från Irland eller Sydafrika. Det är samma våld, samma ilska men så länge det inte är på min bakgård så fattar jag nog inte att det är på riktigt. Inte nog med att man är medelålders och medelklassig, man är avtrubbad också.

Tidningarnas krigsrubriker, nyhetsuppläsarnas allvarsamma ton och bilderna direkt, som från en belägrad stad. Enligt min kompis T fanns det förr i världen, under Samhällsinformation i telefonkatalogen, en sida om hur man skulle bära sig åt vid upplopp. På nåt sätt känns det helt skruvat att det är nåt som skulle behöva införas igen.

Skruvat är också allt detta våld. Är det våld för våldets skull eller är det verkligen en protest mot någonting? Är det Reclaim the City-are som är arga och kastar sten och vad nytta gör det isåfall? Eller är det några andra?

Jag erkänner att jag är väldigt dåligt insatt i vad som händer i Göteborg. Det enda jag vet är att det har varit nåt EU-toppmöte, men jag har ingen aning om vad det handlade om. Och det är kanske ett av problemen, att klyftan mellan de som bestämmer och dem som de bestämmer över, har blivit alltför stor, avgrundsdjup och milsvid. Makthavare som stänger in sig, vissa journalister som blir utestängda och inte tillåts rapportera från mötet. Det gynnar väl inte demokratin precis?

Jag förstår inte heller vad George W Bush hade att säga, som var så viktigt att han var tvungen att personligen komma till Göteborg. Har de inte fax eller e-post i Vita Huset? Jag menar, kuska runt med niohundra 900! anställda för att göra en-två-dagars besök i lillputte-länder som Sverige, det kan man väl inte kalla money well spent?

Och så Hultsfred då. I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag aldrig varit festivaltypen. Det är lite för smutsigt och geggigt för min del. Men man vill ju ändå vara med där det händer, vara en del av det som alla pratar om. Uppleva en magisk spelning med sitt favoritband, uppleva gemenskapen med likasinnade, känna att man lever! Och om priset för det är lite lera och bakfylla och smutsigt hår, so be it, några uppoffringar måste man göra.

Nåja, nu är jag för gammal iallafall så jag lutar mig tillbaka i soffan och fortsätter läsa Expressen och är glad att jag slipper sova i tält, slipper bli full på hembränt och däck i nåt buskage. Jag är också glad att det dröjer minst tio år tills jag behöver oroa mig för att mina barn åker på nån festival för att sova i tält, dricka för mycket hembränt och däcka i nåt buskage.

Av Kajsa Kallio 18 jun 2001 14:53