Tre... Två... Ett... Hultsfreeed!!

Glöm inte bort de tusentals berusade, nej ursäkta, packade ungdomarna som vinglar runt bland de tätbelagda sovplatserna och råkar med jämna mellanrum ramla in i de illaluktande tälten.

Tänk er närmare 30.000 partysugna, glada, översociala människor, alla med ett gemensamt intresse för rockmusik, samlade på ett och samma ställe. Låter detta härligt, eller bara fruktansvärt jobbigt?

Vad tänker du själv när du hör ordet Hultsfred? Jobbiga ungdomar som endast åker till en festival för att supa och ha oskyddat sex? Båda ovannämnda aktiviteter förekommer naturligtvis i stora mängder på festivalen. Men Hultsfred handlar om så mycket mer än fylla och kåthet. Väldigt många människor, främst de som antagligen för länge sedan glömt tiden då de själva var unga, har fördomar om musikfestivaler och verkar helt ha missat vad som är den egentliga poängen. Nämligen musiken. Tro det eller ej, men man kan faktiskt supa skallen av sig hemma också. Majoriteten åker till Hultan för att se bra band spela helt enkelt, att man samtidigt är gäst på en enorm folkfest är oundvikligt. Men inget står över när ett band som man gillar ställer sig på den största av scenerna och får med hela publiken. De hoppas, klappar händerna och sjunger läs skriker med i låtarna, det är oväsentligt om man verkligen kan texten eller ej.

Efteråt diskuterar man gärna konsertupplevelserna med tältkompisarna. Ni anar inte vilka djpa diskussioner det pågår fram till morgontimmarna. Ja okej, det var kanske att överdriva men onekligen är det väldigt underhållande att spetsa öronen när det snackas på Hultsfred.

Festivalen som Hultan är nog de ända ställen på jorden, där man hör musik vart man än sätter foten. Den upphör inte heller när man mer än något annat i världen vill få sin skönhetssömn.

Stämningen på en sådan festival är nästan irriterande underbar. Hur gärna man än skulle vilja hitta lite plats att andas på, är man oftast omringad av alla sina nya polare. Det skulle nog inte ens gå att kräkas ifred ifall det skulle behövas, då en liten "själsfrände" antagligen skulle dyka upp och vilja göra en sällskap.

Festivaler är det perfekta stället att göra nya bekantskaper på. De nya vännerna glömmer visserligen bort en, så fort man sagt "hejdå", men det är trevligt så länge det varar! Det är något alldeles speciellt med stämningen på Hultsfred. Man har en viss känsla i magen, vandrandes runt bland de tomma ölburkarna. En sorts gemenskap. Vet ej om gemenskapen kan bero på den gemensamma smutsen som har satt fast sig på kroppen och vägrar gå bort, eller kanske den gemensamma stanken som förföljer varenda Hultsfredsbesökare. Men den finns där, känslan.

Hultsfred är ett dräggigt ställe. Och det är så härligt! Alla är äckliga tillsammans och ingen kunde bry sig mindre. Man sniffar armhålan lite då och då, för att kontrollera hur illa det egentligen är. Man kanske tar en dusch i värsta fall. Men för övrigt skiter man i sitt utseende och njuter fridfullt av de duschfria dagarna. Men guud, vad man i slutändan saknar sin säng och ett badkar... mmm.

På Hultan bor man som förväntat primitivt, men vad ska man förvänta sig av en festival egentligen? Det finns dock bättre och sämre ställen på området att bosätta sig på. Vi har ängen, träsket och skogen. Det sistnämnda har inte det bästa ryktet, då skogen är stället många utför sina sanitärta behov på och verkar samtidigt passa på att göra sig av med all skräp de har samlat i fickorna. Behöver man nämna alla de härliga insekterna som också campar i skogen? Men trots att ängen och träsket är "renare", är nog hela området Sveriges skitigaste gräsmatta under festivaldagarna.

Det finns två sätt att inte svälta på i Hultsfred. Antingen är man ekonomisk eller bekväm. Det finns mer än tillräckligt med härliga matställen där man hittar allt från mackor till kinamat. Men vill man spara en slant och krångla till det för sig köper man all mat på Överskottsbolaget innan avresan och tillagar den själv sedan. Detta sättet att äta på, brukar man ångra djupt efter en dag. Spritköket är trögt, maten räcker inte till med tanke på alla snyltgästerna och vem orkar koka pasta när Limp Bizkit rockar på scenen?! Resultatet av ett försök till att vara ekonomisk blir att man istället inte orkar äta alls och istället utnyttjar energierna i ett starköl.

Efter en strävan att vara annorlunda, lyckas alla Hultsfredsgästerna se skrämmande lika ut varandra. En blandning av rock- och popstilar blandat med lite hiphop och reggae då och då. Nitar, svarta kläder och svart smink dominerar dock.

Av Kasia Narkowicz 15 jun 2001 10:42