Kravallpuckon med ribba

Igår gick 10 000 personer i en fredlig demonstration genom Göteborg. Kalasbra. Men så får ett hundratal puckade revolutionsromantiker för sig att det är ett mer taktiskt politiskt drag att röja stan och kravalla lite i
sommarvärmen.

Och vips - allt intresse riktas mot deras menlösa aktioner. Media rusar självklart efter, vem vill inte ha den saftigaste bilden på en blödande polis eller en maskerad autonom som får en batong i skallen? Vad ska vi annars ha på löpet, vi har ju kört både hudcancer, bantning och vädret denna vecka.

Inte nog med att kravallpuckona är puckon, de lyckas också flytta all publicitet mot träd som brinner, gatstenar som flyger och vägskyltar som rycks upp - istället för att få fokus på sakfrågan.

Att upplopp säljer fler lösnummer och gör sig bättre på mittuppslaget, än fredliga demonstrationer är ju ingen nyhet. Och då känns det som att kravallpuckona missar är stor poäng, nämligen att få ut ett viktigt budskap. Det de egentligen borde vara där för.

Media har ett stort ansvar här också, i och med att de hellre drar på trashade caféer och flygande gatstenar än fredliga manifestationer. Då de ger de maskerade töntarna oändliga många fler spaltmeter än de vanliga demonstranterna, uppmanar de indirekt till mer våldsamma aktioner. Media föder de militanta och de militanta föder media.

Och det som retar mig mest är de små yngel som får ribba av att kuta gata upp och gata ned och slänga stenar och skrika på polisen. På med munkjackan och sjalen över ansiktet, sedan är det bara att kuta och köra. Med en gatsten i handen skriker de om den fascistiska polisen och deras våldsamma övergrepp. Utan för ett ögonblick fundera över om de inte är en bidragande orsak till att polisen drar på sig sin bästa kravallutrustning lagom till toppmötet i Göteborg.

Jag undrar hur många av de militanta aktivisterna som lika gärna kunde blivit fotbollshuliganer eller gått med i ett parti på högerflanken, bara de fick sina efterlängtade riots. När adrenalinkicken bli viktigare än det politiska budskapet, så har man onekligen missat något viktigt.

Det är att dags att både media och proffsdemonstranter växer upp, så att vi kan rikta fokus på det som är det viktig; politik, demokrati, inflytande och globalisering. Och sedan kan vi våga oss ut på de gator som faktiskt tillhör oss alla.

Av Jennie K Larsson 15 jun 2001 13:45