Mittemot mej på tunnelbanan igår satt en välklädd medelålders kvinna och pratade i sin handsfree med en väninna. De talade om väninnans sons usla betyg och kvinnan mittemot mej förklarade högt och ljudligt att så går det ju om man inte pluggar! Och så tyckte hon att väninnan skulle visa för sin son att hon var besviken. "Jomen faktiskt Lotta, det tycker jag, säg nåt i stil med att du hade väntat dej bättre, man måste ju visa var gränsen går liksom".
Och jag sitter där och tänker att troligen så är sonen åtminstone läskunnig eftersom han kommit så högt upp i årskurserna att han får betyg. Är han läskunnig så vet han säkert med sig att hans betyg inte är de bästa. Då behöver man inte höra från sin mamma att hon är besviken. För som alla barn vet så är inte det värsta när mamma och pappa skäller och är arga. Det allra värsta är när de med ledsna ögon förklarar att de är besvikna på en, att man har svikit dem. Det gör så ont.
Så Lotta, skuldbelägg inte din son, den biten klarar han så bra av själv när han kommer hem och måste visa upp sina IG:n. Vad han behöver är beröm, stöd och uppmuntran så att han får lust att prestera bättre nästa gång. Visa inte att du är besviken, visa istället att du är stolt över honom som han är. Så hade åtminstone jag velat att min mamma hade gjort.
Av Gunilla Jägeberg 13 jun 2001 09:02 |
Författare:
Gunilla Jägeberg
Publicerad: 13 jun 2001 09:02
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå