Globaliseringen behöver inte hota demokratin

Den gamla gränsen mellan inrikespolitik och utrikespolitik blir allt mer förlegad. Allt fler frågor hanteras i internationella organ. Den ekonomiska globaliseringen har både underlättats av och drivit fram en ökande politisk globalisering.

Det som nu håller på att hända innebär förvisso nya utmaningar för demokratin. Problemen rör främst riskerna för tjänstemannavälde, motreaktioner, vidgade klyftor och legitimitetsförlust. Men det finns redan tecken på demokratins pågående globalisering.

Globalisering och europeisering behöver inte leda till att folkstyrelsen försvagas. Det finns stora men outnyttjade möjligheter att stärka de demokratiska inslagen i den globala och europeiska politiken. Därtill krävs en aktiv och praktiskt inriktad politik för en demokrati utan utland.

Orsaken till dagens demokratiska underskott har mycket att göra med avsaknaden av en demokratisk infrastruktur, av fungerande former för nyhetsförmedling, debatt och folkrörelsekontakter över gränserna.

Hur ska ett påtagligt offentligt rum kunna etableras i Europa? För såväl rapportering som åsiktsbildning skulle vi behöva fler transnationella medier. Det finns flera uppslag att pröva.

Euronews är en mycket speciell TV-kanal som är billig i drift, både genom samarbete med nationella kanaler och genom en långt driven standardisering. Ungefär samma nyhetsprogram vevas om och om igen med simultanöversättning till engelska, franska, tyska, italienska och spanska. Ofta lyckas man på fem eller tio minuter ge en mångsidig belysning av situationen i ett land genom att återge inslag från flera olika europeiska TV-bolag. Konceptet är enkelt men slagkraftigt. Det skulle inte kosta några större pengar att göra denna kanal tillgänglig även på svenska, eller för den delen också på andra europeiska språk.

Ett ytterligare steg mot bättre täckning av bland annat europeiska skeenden vore att introducera en svensk motsvarighet till amerikanska C-Span, tyska Phoenix, engelska BBC Parliament och franska La chaîne parlementaire. I dessa tv-kanaler direktsänds viktigare debatter och presskonferenser utan inhopp eller kommentarer av journalister. Själva råvaran distribueras och ger tittarna möjlighet att själva dra sina slutsatser. En svensk publik kanal av detta slag skulle med fördel kunna varva nationella riksdagsdebatter och presskonferenser med täckning av debatter från Europaparlamentet, FN:s generalförsamling och andra internationella forum. För EU-möten kan den svenska simultantolkningen med fördel användas.

För att vidmakthålla mångfald i dagspressen och tidskriftsfloran har vi sedan länge ett presstöd som trots många egendomliga regler ändå är utformat så att det knappast innebär någon besvärande statlig inblandning i mediernas publiceringspolitik. Det borde inte stöta på någon patrull att utforma ett liknande presstöd på EU-nivå i syfte att stimulera dels bevakning av skeenden inom andra europeiska länder och inom de gemensamma institutionerna, dels en mer allmän europeisk debatt i olika ämnen.

En annan idé är ett översättningsstöd som gör det lättare att sprida artiklar, inlägg, kanske även böcker. Vi har redan ett europeiskt filmstöd som syftar till främja samproduktion men även distribution. Syftet är här inte minst att kompensera för det handikapp som de små språkområdena utgör. Precis samma begränsningar gäller för det tryckta ordet, vilket skulle kunna uppvägas genom lämpliga stimulanser.

Med internet har vi fått ett nytt mäktigt för information och kontakter. De europeiska institutionerna har redan en mängd utmärkta webbplatser som leder långt in i EU-mysteriernas djungel. Det finns också oberoende portaler som bidrar till att ge överblick, såsom EurActiv och euobserver.com.

Ett användningsområde för internet är de automatiska översättningsprogram som numera börjar bli tillgängliga. Det blir visserligen än så länge grova översättningar, men grova är bättre än inga alls och kan åtminstone ge en föreställning om vad eljest obegripliga texter handlar om. Äntligen kunde det bli möjligt att ordna debatter tvärs över de europeiska gränserna. Hur länge ska vi behöva vänta på sourze.eu?

Till det offentliga rummet hör också de ideella organisationerna med deras möten, diskussioner och opinionsbildning. Även på detta område lägger språkgränser och höga resekostnader hinder i vägen för ett bredare europeiskt utbyte. EU-medel skulle kunna bidra till att bryta sådana vallar.

Till sådana uppslag om det europeiska offentliga rummets arkitektur kan säkert fogas många andra. En gemensam nämnare för flera av de åtgärder som behöver sättas in är att överbrygga språkklyftorna. Redan i dag har vi, med stora insatser för tolkning och översättning i unionens olika institutioner, lyckats forcera en del av dessa hinder för den politiska eliten. Men det räcker inte. Vi måste också satsa en hel del krut på att främja ett bredare europeiskt samtal över nationsgränserna. Det handlar om de små nationernas möjligheter att delta i ett samarbete som inte får bli ett privilegium för dem som behärskar de större språken.

EU prioriterar i dag kostsamma och inte särskilt framgångsrika försök att stärka den sociala och ekonomiska sammanhållningen genom så kallad strukturpolitik. Men att stärka den politiska och kulturella sammanhållningen borde vara en mycket viktigare sak. Det handlar inte minst om kontakter, om medierna och om utbildningssystemet.

För att inte det europeiska samarbetet skall bli ett monopol för de välutbildade måste det till mycket större resurser för att forcera språkbarriärerna.

Medförfattare:
Karl Magnus Johansson
Ulrika Mörth
Daniel Tarschys

Samtliga författare är statsvetare som skrivit "Demokrati utan utland", årets rapport från SNS Demokratiråd.
www.sns.se/dr

Av Olof Petersson 13 jun 2001 19:34