GAIS - en lektion i lidande

Att bli förälskad i en vacker fotomodell är ingen konst. Att däremot tycka att Sigvard Marjasin eller Birgitta Dahl är det skönaste på jorden, det kräver en total och blind kärlek.

Så är det att heja på GAIS. Detta lag som under de sista 45 åren nästan alltid har gjort sina supporters deprimerade.
GAIS är ett lag som har lyckats skapa en ny dimension till
själva idrotten, det är lidandets dimension. En GAISare vet att mörka tider antingen råder eller så lurar de runt hörnet. Även om mitt älskade GAIS skulle råka leda en match eller mot all förmodan ligga bra till i serien, så kan man aldrig riktigt njuta av detta. Man är alltid orolig för
nästa motståndarspark, -mål eller match.

Vår slogan är "GAIS kommer alltid igen" och tyvärr är det sant,vi måste nämligen alltid komma igen. Antingen har vi åkt ur en serie eller så har klubben gigantiska skulder för den miljonte gången men oftast är det bägge orsakerna. Den som kan få ordning på GAIS ekonomi har definitivt gjort sig förtjänt av Nobelpriset. I jämförelse med GAIS så har
nord-korea en blomstrande marknadsekonomi.

Det är detta som är kärlek, äkta kärlek. Att älska ett lag som sällan spelar attraktiv fotboll, sällan vinner, sällan gör en glad. GAIS är fotboll. GAIS liksom fotboll är så mycket mer än en idrott. GAIS liksom fotboll har en själ, en betydelse och innebörd som är större än bara själva bollsparkandet.

Egentligen så är nog alla fotbollsälskare GAISare.

Av Peter Horal 10 jun 2001 13:33