Gud, grilla inte min bror! Del 2

Han beordrade Josef att ta av sig byxorna och började slå honom överallt. Den lätta sommarvinden blåste upp draken som barnen hade skapat själva.

För de fattiga Josef och Gloria räckte det med ett blad från en gammal tidning och några meter av tråd för att draken skulle flygas upp i himlens höjder. Och vem vet hur långt den inte hade flugit ifall den inte fastnat i taket på grannens hus. Josef försökte ta ner draken, men det gick inte. Han slog med en pinne på kanten, och råkade slå sönder rutan på grannens fönster. Rädslan fyllde ut hans kropp, psyket och själen. Han var vit i ansiktet. Grannen sprang ut och började hysteriskt skrika. Gloria visste redan vad som skulle hända: hennes fattige pappa måste köpa en ny glasruta åt grannen.

Pappa var mycket arg och bitter. Han beordrade Josef att ta av sig byxorna och började slå honom överallt. Han skrek hysteriskt och sade: "Vet du inte att jag nu måste ge halva min lön för att betala för glasrutan! Varför är du så elak? Du kommer att hamna i helvetet och där kommer du att brinna för evigt!"

Josef skrek och ropade efter farmor och mamma att de skulle hjälpa honom, men de lade sig inte i.

En trasig glasruta, en fattig pappa, broderns smärta, allt blandades i Gloria tankar. Av rädsla kissade hon på sig. Efter att ha fått stryk gick Josef ner till källaren och satte sig och grät i ett hörn. Sakta viskade han namnen på alla de som han skulle kasta i helvetet när han växte upp.

Och ingen kom för att trösta eller uppmuntra honom, förutom katten som milt rörde hans sårade ben. Josef var så arg på sin pappa, grannen och hela samhället, att han helt plötsligt, medvetet eller omedvetet, svarade med hat på den kärlek katten visade.
- Du ska till helvetet först, och det genast! bestämde sig Josef.

I ett hörn hittade han en flaska med bensin och hällde den över den stackars katten. Katten brydde sig inte så mycket, hon var van vid att leka med barnen. Josef lade katten i en säck, tog med sig tändstickor och gick till den närmaste skogen. Det är så fruktansvärt att tänka sig, men Josef brände upp katten, som av smärta hoppade och rörde sig i en cirkel. Men Josef bara skrattade hysteriskt och till slut grät han länge, länge.

Den tragiska nyheten spred sig mycket snabbt i det lilla samhället. Prästen besökte genast Josefs föräldrar och rådde dem att ta Josef till en psykolog.
- Josef är besatt av djävulen. Den som dödar en katt så där, kommer att vara olycklig hela livet, förklarade grannkvinnan för Josefs farmor.

Och medan hela samhället pratade igenom det tragiska fallet, skötte den lilla Gloria om ceremonin och begravde sin kära katt. Hon täckte över honom med gröna blad och stenar. Hon grät inte. Hon kunde kanske inte. Det var en chock för henne också.

Ceremonin avslutades med en bön. Det var ingen bön som hon hade lärt sig i kyrkan, det var en bön som kom från hennes lilla hjärta:
- Gud, grilla inte min bror i helvetet! Jag älskar honom mycket.
Hon upprepade sin bön många gånger på det oskyldiga djurets grav.

Redan följande dag befann sig Josef tillsammans med sina föräldrar hos en psykolog. Vid själva ingången till hans kontor, svor Josef att han skulle inte säga ett enda ord.
Så fort han såg psykologen, kom han på att det är han som spelar orgel i kyrkan. Josef var helt övertygad om att även psykologen trodde på en Gud som grillade människor.
Psykologen försökte gång på gång få Josef att prata, men han lyckades inte. Även om Josef inte ens uttalat ett enda ord, ställde psykologen följande diagnos: ett hyperaktivt barn, och gav honom tabletter för att behandla hans sjukdom.

Josef sov och sov i flera dagar. Mamma väckte honom bara då han skulle äta. Och medan han åt, åt han med halvöppna ögonen, och åt inte ens upp hälften av måltiden. Gloria gick hela tiden till hans säng, pussade honom och ställde hela tiden frågan:
- När ska Josef vakna?
Hon saknade sin bror, katten och draken.

Det hemska dådet som hans barnbarn hade begått hörde även morfar om, som bodde på en vacker gård. Han kom genast för att besöka sitt sjuka barnbarn. Och medan Josef låg och sov, tog morfar Gloria till ett konditori. Och för bara två glasskulor avslöjade Gloria Josefs stora hemlighet för morfar: om prästen, om psykologen, om grannen och om alla som Josef hade tänkt kasta in i helvetet när han växte upp.

Den uppbrända katten var ett tecken för morfar att Josef inte hade tänkt vänta på att han växer upp för att sätta igång med sin plan. Glorias berättelse var för honom inte bara något påhittat.
- Mitt barnbarn är inte något hyperaktivt barn. Josef behöver inga lugnande medel. Josef har bara ett enda problem, han lever i ett sjukt samhälle, tänkte morfar.

Det var ett litet kristet samhälle, där alla trodde på ett helvete, och inte nog med att de trodde på ett helvete: de skrämde sina barn med en Gud som grillar människor. Morfar visste att helvetet bara fanns i människans sjuka psyke och bestämde sig för att ta Josef med sig till sin gård. Morfar ville att Josef skulle lära känna en ny Gud. En Gud som ger livet och heter Kärlek.

Josefs föräldrar tackade inte ja till morfars förslag med entusiasm. Men morfar stod på sig och till slut sade de ja.
Och medan morfar och Josef satt på tåget som sakta rullade mot morfars by, ställde Josef en fråga om helvetet för sista gången i sitt liv:
- Kommer man till helvetet med tåg eller måste man gå till fots?
- Josef, började morfar, var inte rädd. Helvetet finns inte. På min gård ska du lära känna en annan Gud som ger livet och heter Kärlek.

Redan samma kväll väntade Josef med morfar på att en liten kalv skulle komma till världen. Det var första gången han såg hur livet föddes. Sent på kvällen kom till världen en liten, svart tjur. Kon slickade och pussade den och efter några minuter diade hon den. Josef var överlycklig. Han kramade den lille tjuren som försökte slå honom med sin panna.

Redan första dagen ville han visa att han var en tjur. Den kvällen sov ingen i stallet. Dussintals kaniner, små och stora hoppade glatt omkring Josefs ben. Det fanns får, höns och en stor, ståtlig tupp. På taket hördes duvor och svalor. Morfars hund var också här och en katt som kittlade Josef med sin långa svans.

Fälten var guldgula av det mogna vete. Trädgården doftade frukter. Gården var full av gurkor, tomater och mogna pumpor. Det gröna gräset, bin och nya vänner fyllde Josefs nya liv.

Morfar gjorde Josef bekant med en Gud som ger livet och heter Kärlek.

Idag är Josef gråhårig, och ännu idag lever Josef långt ifrån helvetet, på morfars gård som heter Paradis. Och ännu idag tror Josef på en Gud som ger liv och heter Kärlek. Och ännu idag växer det blommor på morfars grav som med sina starka färger vittnar om en Gud som ger liv och heter Kärlek.

Av Slava Nenadic 01 jun 2001 09:59