Gud, grilla inte min bror! Del 1

Att sova i samma säng som sin bror var inte så stort problem för den lilla Gloria. Den lilla Gloria och hennes bara ett år äldre bror Josef fick sova i samma säng ända sedan de föddes. De var den europeiska underklassens barn. Att ha en egen säng eller eget rum var för barnen en otänkbar lyx.

Att sova i samma säng som sin bror var inte så stor problem för den lilla Gloria. På vintern, då den europeiska underklassens familj inte hade råd att värma rummen om nätterna, betydde Josef mer för Gloria än ett värmeelement. Josef var särskilt intressant om kvällarna. Varje natt berättade Josef någon historia eller en upplevelse han varit med om under dagen. Ibland, när föräldrarna var på bra humör, fick barnen skratta långt in i natten.

Trötta av lek lade sig syskonen bredvid varandra även den natten i hopp om att kunna somna snart. Men det gick inte. Josef fes som en vuxen. Det luktade mycket illa vilket irriterade hans syster. Deras mor hade lagat kvällsmaten: stekta ägg, stekta på lök. På den tiden var detta de fattigas nationella maträtt, väldigt nyttigt för barn i utvecklingen. Den enda felet med maträtten var, de starka gaserna efteråt. Men Josef kände sig fri bredvid sin syster och försökte inte ens hålla sig.

I början var Gloria sur på honom, men efter en stund förvandlades hela grejen till en vanlig barnlek.
- Sluta fisa annars så dör jag, hotade Gloria med döden.
- Jag kan inte. Min mage kommer att explodera och då kommer jag att dö, förklarade han sin syster.
"Om han dör, vem ska värma mig om nätterna", tänkte oroligt lilla Gloria. Hon älskade sin store bror och snabbt kom hon till slutsatsen att det är bättre att han fiser och luktar illa, än att hans rumpa exploderar.

Och medan hela grejen förvandlades till barnlek, fylldes det lilla rummet med skratt.

Plötsligt sprang mamman in i rummet med en piska i handen, tog upp täcket och började hysteriskt skrika och slå barnen.
- Varför sover ni inte? Gud skapade natten för att barnen ska sova! Barn måste lyda, om inte, kommer Gud att kasta er i helvetet, där ni ska brinna för evigt!

Barnen skrek, och stundtals tappade de till och med andan av smärtan. Men det gick över snart. Modern lämnade rummet och varnande dem ifall hon måste komma igen, då får de ännu mer stryk.

Gloria satt och drog fram och tillbaka händerna på sina tjocka och korta ben. Hon hade blåmärken över hela kroppen, både blåa och röda.

- Titta vad röda vi är av alla slag. Nu ser vi ut som påskägg, försökte Josef få sin lilla syster att skratta. Men hon bara stönade av smärta.
- Gråt inte Gloria! När jag blir stor ska jag mörda Gud och mamma och kasta dem i helvetet, tröstade Josef med mycket ilska och hat sin Gloria.
- Inte mamma! Jag älskar mamma! sade Gloria med tårar i ögonen till sin bror.

Det var söndag, dagen då farmor regelbundet tog sina barnbarn till kyrkan. Barnen tyckte om att gå till kyrkan med sin farmor, men inte för mässans skull utan för att farmor alltid brukade köpa godis på vägen hem.

Innan de gick varnades Josef ännu en gång att lyssna uppmärksamt på vad prästen säger, annars kommer Gud att kasta honom till helvetet. Josef var mycket arg på sin mor som tvingade honom att bära byxor som inte hade någon gylf. Han tänkte på hur han mobbades av kompisarna på gatan för att han bar tjejbyxor. Josef ville redan i barndomen visa att han var en man, men hans mamma hade inte på den tiden råd att köpa gylfen till byxorna.

Josefs mamma fick aldrig veta vad han fått utstå för de byxorna och idag är hon för gammal för att Josef skulle besvära henne med det. Denna söndag var det inte så tråkigt i kyrkan. De hade kommit två missionärer från USA. En av dem var svart, och den andre var vit. Först talade den vita missionären. Han predikade högt och ofta vaknade farmor från sin djupa sömn. Flera gånger skrek han högt: "Ställ er upp, höj era händer och säg Halleluja!" Hela församlingen lyssnade på honom och troget följde hans order.

Församlingen lydde och ställde sig upp. Det var väldigt livat och andligt, som prästen hade sagt. Gloria kunde inte sluta glo på den svarte missionären. Det var första gången hon såg en svart människa. Barnen växte upp i en etnisk ren kristen miljö, och varje utlänningen var något slags under. Medan den vite missionären höll sin livliga predikan, utnyttjade Josef denna tid för att sortera sina klistermärken som han hade samlat länge.

- Lägg undan dina klistermärken och lyssna på vad han säger! Tänk på vad pappa hade sagt! Ifall du inte lyssnar kommer Gud att kasta dig till helvetet som alla homosexuella! rådde Gloria honom.

Men det verkade som om Josef inte var rädd för prästen, pappan, Gud eller helvetet. Han fortsatte leka med sina klistermärken. Och samtidigt predikade missionären om Guds hat gentemot de homosexuella. Han var ihärdig i sin predikan, han letade upp ställen i Bibeln för att exakt kunna visa var det står om detta. Han ville övertyga sina lyssnare att han inte ljög, utan att Guds ord var JA och AMEN.

Josef visade inget intresse alls för vad missionären hade sagt. Det var för tunga och djupa ämnen för att hans barnsinne skulle kunna förstå dem. Han visste bara att han hatade helvetet, och alla de som hela tiden pratade om helvetet. Han hatade Gud också, och i hans barnsinne fanns det inte plats för en Gud som grillade människor som korvar.

Den svarte missionären hade en annan uppgift, han sjöng och spelade i rytmer av gospelmusiken. Och mitt i låten ropade han:
- Ställ er upp och höj era händer så vi prisar Herren tillsammans!

Men församlingen satt kvar. Det var ett etniskt rent kristet samhälle och ingen av dem kunde tänka sig att lyssna på en svart.

Den svarte brodern tänkte först att de inte hade förstått honom och upprepade det igen. Men upp ställde sig bara den lille Josef som började gunga i musikens rytmer. Värmen och kärleken som den svarte brodern spred fann plats endast i Josefs hjärta. Hjärtat som många i församlingen många gånger hade sagt var syndigt.

När mässan var slut sprang Josef fram till den svarte brodern för att hälsa på honom. Han bad honom komma igen så att de kan sjunga och dansa. Prästen var stolt över att kunna visa upp att han hade så fina, snälla barn i sin församling.

På vägen hem, med munnen full av godis frågade Josef farmor:
- Farmor, vad är homosexuella?
- När två män lever tillsammans, svarade farmor fint och enkelt.
- Jag ska bli homosexuell när jag blir stor. Jag ska gifta mig med den svarte missionären. Jag tycker om honom, han bara sjunger och dansar och han pratar aldrig om helvetet, berättade Josef entusiastiskt sina önskningar till farmor och Gloria.
- Var inte homosexuell, deras bebisar kommer från rumpan, rådde Gloria sin bror.
- Barn får inte säga så hemska saker. Ni kommer att hamna i helvetet, avbröt farmor argt ett så viktig tema.
- Jag har tänkt att kasta dig i helvetet också farmor, tänkte Josef. Men godiset räddar dig.

Han tänkte rensa upp sitt lilla samhälle från alla de som hotade med helvetet. Han gömde sin önskan djupt in i sitt hjärta, men han fick vänta tills han växte upp. För hans plan visste bara den lilla Gloria, men hon älskade sin bror alltför mycket och hon skulle aldrig få för sig att avslöja hans hemlighet.

Av Slava Nenadic 01 jun 2001 09:56