Cykelburna fartdårar

Om det vore så att cyklister överlag visar respekt och hänsyn mot andra trafikanter och underordnar sig trafikreglerna är det lätt att finna förståelse för Bo Dellesten´s synpunkter. Men jag som varje dag cykelpendlar mina två mil till arbetet i Stockholm ser en annan världsordning.

När cyklisten får på sig hjälmen tittar genast fartdåren fram. Det är flagranta körningar mot rödlysen, även där cyklisten alls ej är förfördelad. Kommer man ej fram tillräckligt fort eller risk finns att man måste stanna för att släppa fram medtrafikanter, upp på trottoaren och in bland fotgängarna. Vem för fotgängarnas talan när riskerna där är så överhängande för olyckor? En cyklist ger sig rätten att stifta egna regler och ta sig fram överallt.

Resonemanget att cyklisterna endast bestraffar sig själva, i värsta fall med döden och här pratar artikelförfattaren uppenbarligen om självmord vittnar om en respektlös inställning till andra trafikgrupper. Var finns den bilist som kan leva ett fullvärdigt liv efter att ha krossat till döds en rödlysekörande cyklist.

Jag själv har, mot bättre vetande, i det längsta dröjt med att införskaffa cykelhjälm, Jag vet ju att den kan rädda mitt liv om olyckan är framme. Jag har dock nu bestämt mig för ett inköp. Så många gånger har jag varit inblandad i intermezzon med cykelburna fartdårar att det börjar kännas angeläget med vissa skydd.

Av Ingemar Almén 31 maj 2001 16:32