Lycklig av pengar?

Pank. Helgen närmar sig med nöjen och dylikt. Du tackar ja till det ena och det andra. Men sen känner du plånboken i fickan/väskan och den gapar ilsket tom. Du tvingas välja. Du tvingas välja det billigaste. Du vet hur det är när de glassiga tidningarna har femtioelva uppslag med massa snygga kläder som du bara måste ha. Linne med tryck: 599 kr. Glamour-dirty jeans: 1399 kr. Tjenare Tjetjenien, det får bli H&M ändå...

Hur många gånger har du inte önskat dig obegränsat med pengar? Hur många gånger har du inte önskat att din pappa hette Bill Gates? Hur många gånger har du inte hållit tummarna att just idag kommer det att regna tusenlappar från himlen...?

Men jag ska tala om en sak för er. Jag blir inte lycklig av pengar. Det är sant.

Denna vår har jag med låga utgifter och relativt höga inkomster haft mer pengar än vad jag brukar. Jag heter inte Gates, Wallenberg eller Bernadotte eller något sådant, jag har minsann slitit och jobbat för att samla ihop slantar. Sedan får jag studiebidrag på nästan tusen kronor, mat och husrum, har ingen bil men dock en pojkvän... och har en inte alltför gapande garderob. Detta har faktiskt resulterat i pengar över varje månad. Fantastiskt.
Jag känner att jag inte behöver ta det allra billigaste alternativet hela tiden, jag kan handla onödiga saker, kan köpa skivor jag vill ha.

MEN! Jag blir inte lyckligare av det. Så är det. Jag mår inte dåligt av att ha pengar, men jag blir inte heller lyckligare. Är jag normal? Pengar ger frihet och jag blir lycklig av frihet. Men jag blir inte lycklig av att ha pengar. Kan någon förklara hur det går ihop? Jag förstår ingenting...

Av Jenny Hansson 21 maj 2001 12:08