Jag går inte i någons ledband

Bakgrunden är att svensk demokrati står inför flera problem i dag se www.demokratidebatt.nu. Svagheterna handlar inte minst om bristerna i den offentliga debatten och medborgarnas delaktighet i politiken. Rättsstatens problem gäller fri- och rättigheter och maktdelning. Också det politiska systemets handlingsförmåga uppvisar klara brister.

Vi har uppenbarligen olika uppfattningar om vad som behöver göras. Fredrik Vargas Fribergs eget recept är direktdemokrati med ständiga folkomröstningar via elektroniska id-kort.

Själv tror jag att ny teknik säkerligen kan vitalisera demokratin och att folkomröstningar är berättigade ibland. Men jag tror inte att direktdemokrati kan ersätta representativ demokrati.

Vem ska ha makten att bestämma vilka frågor som folket ska rösta om? Vem tar ansvar för att politiken hänger samman, till exempel att inkomster och utgifter går ihop? Hur ska väljarna kunna utkräva ansvar av de styrande? I den teledemokratiska visionen är ansvaret upplöst och ogripbart. Föreställningen om en ledarlös och spontan beslutsprocess förblir en illusion.

Det hade varit bättre om Fredrik Vargas Friberg hade använt sin debattartikel för att seriöst diskutera de invändningar som finns mot att enbart använda direktdemokrati som instrument för att förverkliga folkstyrelsens idé.

Nu består artikeln mest av felaktiga påståenden av vad jag sagt och skrivit i olika sammanhang. Det är trist att behöva rätta så många missvisande citat.

- Nej, jag har inte jämfört det svenska välfärdssamhället med en sovjetisk modell.
- Nej, jag har inte skrivit någon bok som heter "Väljarna och välfärdspolitiken".
- Nej, jag vill inte ha några som sätter sig över riksdagspolitikerna.
- Nej, jag förespråkar inte någon domstolsmakt som står över den lagstiftande makten.
- Nej, jag har inte skrivit att det var bättre under gamla kungars tid.
- Nej, jag har inte argumenterat för ett system med mindre offentlighet.
- Nej, jag har inte erkänt adeln som en elit i dagens Sverige.
- Nej, jag menar inte att den offentliga sektorn är opersonlig och odemokratisk men däremot att det finns en spänning mellan demokrati och byråkrati.

Och jag går heller inte i någons ledband. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle står helt obundet i förhållande till partier och intresseorganisationer. Våra projekt bekostas av både privata och statliga forskningsfinansiärer. Hela idén bygger på att vi tycker det är viktigt att forskare deltar i samhällsdebatten.

Av Olof Petersson 16 maj 2001 11:04