Ska vi reglera utvandringen också?

För inte länge sedan bytte Invandrarverket namn till Migrationsverket. Möjligen var detta ett led i att sluta använda ordet invandrare. Eller så känns ordet "migration" mer modernt. Det andas rörlighet och öppenhet, även om verket inte viker så många fingrar för att det ska bli så.

Men det finns ytterligare en dimension kring namnbytet. Invandring handlar bara om förflyttning i ena riktningen, medan migration är en benämning för all rörlighet. Ska vi ha ett "migrationsverk" så bör det logiskt sett reglera all rörlighet, även utvandringen.

Hur skulle det då se ut? Tänk om utvandringen från Sverige skulle fungera enligt samma förutsättningar som invandringen hit. För enkelhetens skull används inte ordet Migrationsverket utan Invandrarverket och Utvandrarverket.

För att få flytta utomlands måste vi först kontakta Utvandrarverket. På verket får vi fylla i en blankett om varför vi vill flytta. Efter lång väntan får vi sedan träffa en byråkrat för att vika ut vårt privatliv och övertyga vederbörande att just vi har skäl nog att få lämna landet. Omvänd bevisbörda gäller givetvis. Utgångspunkten är att vi inte har några godtagbara skäl att få flytta utomlands. Vi måste övertyga byråkraterna att motsatsen gäller.

Att flytta för att få det bättre ger avslag direkt. Då är vi nämligen "ekonomiska utvandrare" och det går inte för sig. Att flytta för att få det sämre är däremot tillåtet. Det är inte vi som flyttar som sätts i fokus, utan staten och myndigheterna.

Att flytta till sin käraste som bor utanför Sverige finns det speciella kvoter för. Kvoten är fylld lagom till sommaren så det gäller att passa på under våren. Vi kan alltså glömma att kära ner oss i någon som bor i ett annat land. Sådant innebär bara trubbel. Dessutom är handläggningstiderna orimligt långa och när tredje avslagsbeskedet kommer med posten har kärleken falnat till aska.

Att flytta utomlands för att arbeta är förbjudet. Möjligen kan vi tråckla oss förbi systemet om vi ska bli verkställande direktörer på något börsnoterat företag. Arbetskraftsutvandring säger också LO bestämt nej till av någon outgrundlig anledning. I stället ska vi föda fler barn, fast vi inte har någon lust.

Även om vi anser att vi har alla skäl i världen att få flytta från Sverige kvarstår ett faktum. Vi vågar inte gå till Utvandrarverket. Statsmakten gör allt som står i dess makt för att skicka hem oss igen. Att stämma träff med statsbyråkratin innebär numera också att stämma träff med polisen. Sedan bär det av till häktet, och byråkraterna på verket får ytterligare något att garva åt när de äter chokladbollar eller negerbollar på Utvandrarverksslang till kaffet.

Frågan är vad vi ska hitta på för att få lämna landet. Alla våra skäl för att flytta leder ju till avslag. Att vi skulle digna ner under skatterna och fly av politiska skäl är förvisso sant, men det finns grader i helvetet också.

Innan vi vet ordet av så har plötsligt regler och praxis förändrats. Vi får ett halvt löfte om ett utflyttningstillstånd. Men för att erhålla tillståndet ska vi först placeras på utflyttningsförläggning. Där blir vi kvar i flera år och vi får inte arbeta eller göra rätt för oss. Beskeden om vår framtid är olika för varje gång och vi pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Av en slump är vi så lyckligt lottade att vår tredje överklagan bifalls på Utvandrarverket. Nu är problemen över tänker vi. Men ingalunda. Liksom de flesta i vår situation är utflyttningstillståndet bara tillfälligt. Så efter några år är det bara att vända tillbaka hem igen. Då kommer nästa chock: Invandrarverket. Samma visa en gång till.

Dessa jämförelser mellan invandring och utvandring visar hur absurd den svenska invandringspolitiken - förlåt, migrationspolitiken - är. Den rimliga principiella hållningen bör vara att det ska vara lika lätt att flytta hit som det är att flytta härifrån. Alternativt bör alla svenskar som vill åka utomlands genomgå ovanstående mangling. Exemplet visar också att geniet som kläckte idén om namnbytet till Migrationsverket inte förstod vilka associationer namnet ger. Enklast är att avskaffa hela myndighetskolossen och låta även invandringen vara oreglerad.

Av Fredrik Malm 14 maj 2001 09:30