Jag är trött på gnällande män!

I artikel efter artikel läser jag om diskriminerade, missförstådda män och hycklande, sexistiska feminister. Tomas Melin skriver att feminismen "försöker motverka diskrimineringen med diskriminering" medan Kent Andersson skyller samhällets orättvisor på "de kvinnor som sitter som moraliska bromsklossar i samhällets maskineri".

Tomas och Kent: varför gör ni jämställdheten till en kvinnofråga? Varför är det enbart feminismens ansvar att protestera mot alla orättvisor som drabbar båda könen?
Vad ni, i likhet med flera andra Sourze-debattörer inte verkar förstå är att orättvisorna snarare beror på för lite än för mycket feminism och jämställdhetsarbete.

Jag kan hålla med om att många feminister inte lever som de lär, och att det är ett problem. Jag tror att skyldigheter följer på rättigheter, och att det finns alldeles för många kvinnor som tror sig ha monopol på till exempel omvårdnad och känsloliv. Jag tror på en feminism som innebär att kvinnor slutar tro att deras kön gör dem till nummer ett vad gäller barnuppfostran, klädinköp, mat, heminredning, tja, vad som än brukar räknas till kvinnorevir i vardagen. Jag har svårt att förstå kvinnor som tror att deras kvinnlighet gör det svårare att skruva ihop en bokhylla eller tvätta en bil.

Men att ge feminismen skulden för samhällets orättvisor är varken genomtänkt eller särskilt konstruktivt. Att männen känner sig orättvist behandlade innebär inte automatiskt att kvinnorna har det bättre. Vad är det ni anti-feminister vill uppnå? Passivitet? Tillbakagång till "naturliga" könsroller?

För mig är det självklart att både kvinnor och män drabbas negativt av ett ojämlikt och ojämställt samhälle. För mig handlar feminism och jämställdhet i grunden om humanism, valfrihet och rättvisa. Låt de kvinnor och män som vill och kan vara hemma med sina barn. Om de istället har lust att ägna sitt liv åt att klättra i berg, driva företag, mecka med bilar eller dansa balett, så låt dem göra det också. Poängen är att det skall finnas lika möjligheter, oberoende av fördomar och konventioner.

Tomas Melin - du skriver att feminister endast demonstrerar för att gynna sina egna intressen. Men i vilket syfte skrevs din debattartikel, om inte för att få feminister att gynna även dina intressen? Skulle du ha agerat om det bara hade gällt orättvisor som drabbar den kvinnliga delen av befolkningen? Som du skriver borde alla orättvisor bekämpas. Var finns männen som kämpar aktivt för jämställdhet?

Om ni känner er orättvist behandlade: Protestera! Demonstrera! Debattera! Det är vad hundratusentals feministiska kvinnor - och män - gjort det senaste seklet. Men förvänta er inte det perfekta samhället serverat på silverfat. Feminismen må vara spretig och otillräcklig, men den har varit och förblir den enskilt viktigaste ideologin för jämställdhet och jämlikhet i samhället.

Om samhället någonsin skall kunna bli mindre orättvist krävs mer - inte mindre - kunskap om feminism och jämställdhetsfrågor. Inte bara bland kvinnor, utan också bland män. Jag vill inte att du eller någon annan man får dåligt samvete, jag vill att ni slutar gnälla, tänker efter och börjar agera. Och gör då inte samma misstag som de feminister ni kritiserar, verka istället för båda könens rättigheter.

Visst, det behövs fler kvinnor som är villiga att ta på sig även de negativa effekterna av ökad jämställdhet. Men först och främst behöver det långsiktiga jämställdhetsarbetet fler engagerade, intelligenta män.

Det behövs män som kämpar för rätten att ta hand om sjuka barn, diska och byta blöjor lika mycket som sina fruar. Män som kämpar för rätten att få uttrycka känslor, gråta och krama andra män utan att det ses som "omanligt". Män som efterlyser kvinnliga chefer och som vägrar arbeta övertid för att ha tid med sina barn. Var är ni någonstans?

Av M M 11 maj 2001 15:45