Kärlek är ett plågsamt mörker

Kärleken blir som mest betagande och upplyftande när den är riktigt smärtsam. Romantiken blomstrar som rikast när man skiljs från någon man avgudar eller stannar hos den man inte tål.

Kärlek utan mörker blir ingen brinnande kärlek. Många filmer, musikstycken och böcker skildrar den kvalfyllda, mörka, förvirrade, plågsamma kärleken just därför att den samtidigt skildrar den vackra, ljusa, beslutsamma och helande kärleken.

Finns det demoner i hjärtat har de kommit för att bekämpa änglarna. Kärlek kan närmast vara en ren skräck mitt i all skönhet - på samma sätt som skrämmande spökberättelser kan vara otroligt vackra.

Utan mörker inget ljus, utan sår inga plåster, utan oro ingen ro, utan demoner inga änglar. Så varför inte omfamna allt detta mörker när vi vet vilken romantik den föder? Varför inte inse det stora och vackra i alla plågor - och det lilla och fula i all besinningslös glädje?

Mörkerromatiken, eller Dark Romanticism, är en konstriktning eller genre som speglar livet och alla dess kontrasterande känslor på ett sätt man kan ta till sig. Nick Cave i musiken och William Blake i litteraturen utgör två belysande exempel.

Mörkerromantiken är en ännu ganska löst definierad och liten riktning - kanske just för att den förtäljer alltför träffsäkert om livets gåtor och dess hemskheter.

Dyker man ner i mörkerromantikens djupa vatten kommer man upp till ytan med en märklig förståelse för livets skeenden.


P.S. Titta på min sida hem.passagen.se/hehe för mer mörkerromantik.

Av Henrik Hermansson 10 maj 2001 11:18