Tjejer sportar inte. Eller?

Tidningens ansvarige utgivare svarade att det visserligen skrivs mer om manliga idrottsutövare än kvinnliga, men att kvinnorna dominerat bevakningen av världsstjärnor senaste tiden och således fått den uppmärksamhet de förtjänar. Att påstå att de dominerat bevakningen är att ta i från tårna: några enstaka större reportage om kvinnliga idrottsstjärnor kan väl aldrig kallas dominans?

Problemet med medias bevakning av damsport är att man som kvinnlig idrottare måste vara just världsstjärna innan man får utrymme på sportsidorna. När det gäller herrarna rapporteras det regelbundet om fotboll, ishockey, handboll, bandy, innebandy, basket med mera - men inte bara på världsmästarnivå utan ända ned på korpennivå! För damerna kommenteras inte ens elitserie-, allsvenskt- och division ett-spel i dessa idrotter! Det är här orättvisan ligger. Herrarnas division ett får kontinuerligt större utrymme än damernas elitserie! Men, hör och häpna, kvinnor idrottar också. Det trodde ni inte va?

Ska man tro medias bild av läget på den fronten finns inga idrottande kvinnor. Under fem dagar i mars var antalet artiklar och notiser i ovan nämnda tidnings sportdel totalt 107 stycken. Av dessa handlade 14 ! om kvinnor, och av dessa 14 var cirka hälften "tvåkönade" och handlade om både män och kvinnor. Det innebär att över 90 procent av artiklarna handlade om män. Det måste väl i rimlighetens namn betyda att av alla som idrottar i Sverige är 90 procent män och 10 procent kvinnor? För är det inte så att media ska spegla samhället sådant det är och ha en riktig och rättvisande rapportering av det som händer runt omkring oss?

Döm om min förvåning när jag läste att hela 40 procent av Sveriges aktiva idrottare är kvinnor! Vad har hänt med alla dessa kvinnor i media? Kan det möjligtvis vara så att reportrarna på sportredaktionerna som nästan uteslutande är män är så oprofessionella att de bara skriver om det som intresserar just dem det vill säga andra män? Uppenbarligen. Tanken svindlar, men varför är jag inte förvånad?

Jag jobbar som lärare i åk 7 och frågade mina elever varför det skrivs så lite om damer inom idrotten. Killarna hade klart för sig vad det handlade om, och tyckte inte det var konstigt alls: "Tjejerna är ju mycket sämre på sport än killar!". Jag frågade varför det står mer i tidningarna om halvbra killar än om jättebra tjejer. Det var inte heller konstigt, tyckte killarna: "Det är ju bara killar som läser sporten och de vill inte läsa om tjejer".
- Men varför är det bara killar som läser sporten? "För att de är mer intresserade av sporten och för att det bara är killar som idrottar."
- Varför är det så? "För att killarna är bättre. "
- Varför är killarna bättre? "För att de får mer pengar."
- Varför får de mer pengar? "För att de är bättre." Uppmärksamma som ni är märker ni kanske att killarnas resonemang börjar gå i cirklar.
- Men det var ju tvärtom sade ni nyss. *tankepaus* "Jo, men killarna får mer pengar för att media är mer intresserade av dem."
- Varför är media mer intresserade av killarna då? "För att det ligger mer pengar i killsport." Nu går vi i cirklar igen! Här tog diskussionen slut för de tyckte att jag var jobbig som hela tiden frågade "varför".

Så här går resonemanget hos unga killar idag. De har verkligen köpt bilden som media sprider: att 90 procent av alla idrottanra är män. De trodde mig inte när jag sa som det var: att 40 procent av landets aktiva idrottare faktiskt är tjejer!

Om man ska återgå till tidningen som nämndes i inledningen blir det förfärande tydligt att man även på denna, en av landets ledande morgontidningar, resonerar precis som mina pojkar i 7:an. Ansvarige utgivaren skrev i sitt svar att bevakningen av idrotten grundar sig på en bedömning av vad läsarna är mest intresserade av. Vilka läsare? Jo, de manliga så klart, eftersom det är de som läser sportdelen. Det han liksom mina elever glömmer är att det även finns kvinnor som läser tidningen. Dessa kvinnor vill inte bara läsa om herrar på sportsidorna. Som kvinna vill man även läsa om kvinnor som idrottar: på världsmästarnivå för att ha förebilder och idoler, och på lägre nivåer för att känna samhörighet med och stolthet över kvinnor vars prestationer inte känns ouppnåeliga för en själv.

Summa summarum: många kvinnor hoppar över sportsidorna därför att de inte är lika intresserade av herrarnas idrottsprestationer som herrarna själva. Inte så konstigt, eller hur? Personligen tycker jag att det är reportrarnas förbaskade skyldighet att, trots att de är män, ge sina läsare en rapportering som är proportionell mot hur idrottssverige ser ut idag. Det innebär att i varje sportbilaga och i varje sportprogram på TV måste 40 procent av artiklarna handla om kvinnliga idrottare!
Man kan inte svära sig fri från ansvaret genom att ha ett helsidesreportage om hästtjejer var tredje månad. Det handlar om den vardagliga rapporteringen. Det handlar om många små saker, hela tiden. Om resultattabeller. Om träningsreportage. Om lovande talanger. Om matcher i division ett. Inte om några stora pådrag då och då.

Media osynliggör 40 procent av landets idrottare, bara för att de är tjejer! Måste det vara så?

Av Sara Bengtsson 09 maj 2001 11:08