Pengar, pengar, pengar

Hur ofta har jag inte hört att pengar är roten till det onda och att pengar korrumperar, distanserar och gör hyggliga människor till okänsliga egoister.

JR, Angela Channing och en rad andra gestalter har skapats för att förtydliga det onda i pengarna och i Bibeln basunerar man ut budskapet att du måste välja mellan Gud eller Mammon. "Det är lika svårt för en rik man att stiga in i himlen som det är för en kamel att gå genom ett nålsöga". Vilket kan tolkas som att om du är rik är nästa anhalt efter livet helvetet.

Men pengar i sig är varken ont eller gott. Det är som en hammare; antingen kan du bygga ett hus med den eller så kan den användas till att slå ihjäl någon med. Det handlar mer om vem som brukar dem och på vilket sätt.

Bill Gates och andra multimiljadärer skänker varje år åtskilliga miljoner till välgörande ändamål och forskning, vilket i mångas ögon är en handling som handlar om att döva ett dåligt samvete eller skatteplanera eller framstå som god. Här verkar det helt glömmas bort att alla de pengar som de skänker gör en stor nytta för många människor.

Pengar är ett medel och aldrig ett mål. Det går att köpa ett hus men inte ett hem, försäkring men inte trygghet, sex men inte kärlek, en bok men inte kunskap, en klocka men inte tid, position men inte respekt, medicin men inte hälsa.

Pengar är inte alltings fundament, den grund varpå världen vilar. Ändå lever vi i en tid där vi blir matade med begrepp som räntor, inflationer, kapital, penningplacerande, pensionsförsäkringar, aktiehandel, börser upp- och nedgångar, devalvering, budgettunderskott, handelsbalans, ekonominyheter. Pengar får en enorm betydelse och framställs som vägen till självförverkligande och lycka.

Å andra sidan får jag lika ofta höra att pengar inte är allt här i världen. Detta uttalas i de flesta fall av de som redan har pengar. Sedan finns det de så kallade barfotaprofeterna som ger upp allt de har för att andra människor ska få det bättre, vilket i min mening är ett självdestruktivt förhållningssätt till sig själv och sina medmänniskor. Men åter igen; det är inte pengarna som skapar alla dessa åsikter, inställningar och handlingar, det är personerna.

För att förstå pengar måste vi börja hantera dem som något praktiskt, istället för att ge dem ett moraliskt värde. De stora frågorna i samhället handlar ofta om vad som är önskvärt och vad som är praktiskt möjligt. Så när någon beslutsfattare säger att "det inte är ekonomiskt möjligt", gömmer de sig bakom att det faktiskt inte är praktiskt möjligt. Ekonomin blir ett sätt att slippa ta ansvar och att möta det moraliska resonemanget.

Avslutningsvis tror jag att den inställning och syn vi har på pengar speglar den inställning och syn vi har på oss själva, vårt egenvärde och våra resurser.

Av Per Poulsen 07 maj 2001 12:34