Jag menade vad jag sa, Gisela!

Gisela Jönsson har i sin text "Politiken åt folket!" berättat att hon tycker att jag har fel när jag skriver att man kan använda känslan för att veta vad man tycker är rätt i politiken se min politiska krönika under avdelningen Politik från den 21 mars.

Hon är rädd för att känslopolitik skulle kunna öppna dörrar för politiker som inte vill väl, men kan det där med att spela på känslor.

Gisela hoppas att jag inte menar det jag säger i min krönika. Men det gör jag - verkligen. Dessutom kan vi glömma demokrati om vi skulle sluta använda känslan i politiska val.

Missförstå mig inte, jag vet att Hitler spelade på folks känslor. Han körde snyfthistorier om hur det tyska folket led och hade det bedrövligt trots att de var så ädla och fina och borde ha all makt.

Hitler styrde över ett folk som inte riktigt hade upplevt demokrati, ett folk som svalt och levde under hopplösa förhållanden, med en statsskuld som aldrig skulle kunnat återbetalas. Folket var inte vana att höra 2-3-4 olika sidor av samma sak, som vi är i dag.

Det är där känslan kommer in. Känns argumentet "jag betalar gärna mycket skatt för att få gratis skolgång för alla svenska barn" bättre än argumentet "jag vill inte betala skatt och jag vill själv välja en privatskola till mina barn", ja då är man mer vänster än höger.

Kunskap ska inte krävas i en demokrati, utom det vi lärde oss i grundskolan och minns lite grumligt i de flesta fall. Så är det bara, så ser det ut i ett land där alla myndiga får rösta. Vi kan inte testa hur "utvecklade" folks tankegångar är innan de ska få rösta.

Jag tror att det är bäst att Gisela Jönsson accepterar det. Att politiker är dåligt pålästa är en helt annan sak och givetvis inte bra även om exemplet med Ines Uusmanns påstående inte vittnar om okunskap utan brist på inlevelseförmåga och framtidsinsikt. Men jag pratar inte om de folkvalda. I min krönika pratar jag om väljarna, de som ska stå där med röstsedeln.

Vi behöver inte utbilda oss. Känns en sakfråga fel för medborgaren så ska hon eller han inte rösta på det partiet. Känns EU fel, har man full rätt att protestera mot EU, oavsett vad Gisela råkar tycka om det.

Innerst inne vet man varför man inte tycker om EU, tro mig. Det har forskats på detta - på universitetet! - och undersökningen visar att människor vet mycket mer om politik än de tror att de vet.

De behöver inte vara debatt-akrobater, eller samtala forcerat om "demokratin, världen, samtiden, värderingar" som Gisela uttrycker det. Man vet varför man tycker som man tycker, även om man inte vill eller kan uttrycka det. Det finns inte ett endaste krav på en endaste politisk diskussion om man inte vill ha någon.

Och det är en förutsättning för ett samhälle där alla får rösta.

Av Ana Udovic 03 maj 2001 16:29