Feminister är vi allihopa

Är han bekant, John Gray? Det är han som skrivit alla böcker om att Män är från Mars, Kvinnor från Venus. Utan att ha läst mer än baksidestexterna på dessa böcker så kan jag nog säga att hans teori är att män och kvinnor kommer från olika planeter och till följd av detta inte förstår varandra. Han ser det därför som sitt mission in life att verka som tolk mellan dessa två helt olika arter som är män och kvinnor.

Har han rätt? Vill vi och menar vi samma saker fast eftersom vi inte förstår varandra, så bråkar vi istället, trots att vi egentligen är överens? Jag tror inte det.

Jan Guillou säger sig vara feminist, likaså Linda Skugge. Göran Skytte tror jag har sagt det, säkert Lasse Anrell också, i ett svagt ögonblick. Slår man upp ordet feminism i SAOL så hittar man följande: Feminism: Rörelse för kvinnors jämställdhet med män, m.m. Rätt enkelt eller hur? Men om nu alla säger att de är feminister, vad är det då vi tjafsar om? Det verkar vara så att alla är rörande eniga om vad målet för feminism är men inte fullt lika överens om hur vi ska nå dit och framförallt inte till vilket pris.

I Expressen 010428 säger sig Jan Guillou vara felciterad, eller ännu värre, han säger att frilansjournalisten Catia Hultqvist säger att han har sagt saker som han inte alls har sagt. Detta är beklagligt, om det nu är så, för man ska inte behöva stå till svars för saker man inte sagt eller gjort. Guillou tycker också att han får ta ansvar för vad Göran Skytte, Ulf Lundell och Lasse Anrell sagt och skrivit och det är givetvis inte heller rätt.

På samma sätt känner sig de "riktiga" feministerna en aning trötta när de gång efter annan, med en ängels tålamod, måste svara på begåvade frågor som: "Varför tycker ni inte det är ok att man rakar benen?" eller "Hatar ni alla män?" och "Det är faktiskt inte rätt att tvinga papporna att vara hemma, det måste man få bestämma själv." Feminism handlar inte om rakhyvlar och manshat.

Vi tar det igen, om ni inte förstod första gången en kille skrev så till mig i ett aningens förargat och nedlåtande mejl efter min artikel om A-teens, jag tyckte det var väldigt roligt så nu snor jag det rätt av: Feminism: Rörelse för kvinnors jämställdhet med män.

Detta ordkrig, eller kanske är det ett könskrig, som nu pågår för fullt i media känns lite tjatigt. Vi har hört det förr liksom. Förspilld kvinnokraft, kan jag ibland tycka, men samtidigt måste vi få folk att förstå. Förstå att vi har rätt och de har fel. Ja, ödmjuk är mitt mellannamn. Varje gång nån klappar oss på huvudet och säger att "nämen inte ska väl du som är så söt använda sådana fula ord" eller andra liknande uttalande så måste vi reagera. Om och om och om igen, tills folk fattar.

Men ibland känns det som om det kvittar vad man gör, det blir fel i alla fall. Svarar man så blir man anklagad för att vara arg eller humorbefriad, i värsta fall bägge delarna och svarar man inte då är man en mes. Eller som Linda Skugge skriver i Expressen 010428 "Mina damer och herrar, allt är fel. Skitsamma vad man gör." Youre damned if you do and youre danmned if you dont. Och framförallt känns det som om man skulle kunna använda sin tid och kraft till bättre saker än att sitta och skriva sådana här inlägg.

Jag kan bara tala för mig själv men jag resonerar som så, att om jag läser nåt som jag tycker är helt uppåt väggarna och sen skriver hur jag tycker att det ska vara, så kanske nån som läste det första också läser det jag har skrivit. På det sättet kan man kanske vägleda åtminstone en vilseledd själ som tror att kvinnans lott här i livet är att underlätta saker och ting för männen.

Men nu räcker det för idag. Solen skiner och jag ska gå ut och sätta mig och läsa. John Gray har kommit med en ny bok......

Av Kajsa Kallio 29 apr 2001 12:16