Replik till LO i EMU-debatten

Enligt henne var det det faktum att vi inte lyckades anpassa svensk inflation till omvärldens under mitten av 1980-talet, som ledde till den ekonomiska krisen, massarbetslösheten och de skenande budgetunderskotten. Även om denna diskussion till stor del hamnar utanför ämnet, kan påståendet inte få stå oemotsagt.

Låt oss först och främst titta på de faktorer som fick 1980-talets inflation att skena iväg. Enligt Konjunkturinstitutet, konjunkturläget hösten 1985, hade vi för året 1984 en inflation på 8,1 procent. Konjunkturinstitutets uppdelning av inflationen i komponenter visar att av denna inflation stod de politiskt beslutade prishöjningarna för 2,8 procentenheter.

De prishöjningar som importerades från omvärlden svarade för 1,5 procentenheter. Företagens prishöjningar skapade 2,2 procentenheter vinstinflation och löntagarna skapade 1,6 pro-centenheter löneinflation. Det här innebär att utan till exempel den politiskt beslutade delen av inflationen följderna av devalveringspolitiken, momshöjningar och så vidare hade Sveriges inflation faktiskt inte alls överstigit omvärldens. Här finns samtidigt en fullt möjlig förklaring till Kjell-Olof Feldts blygsamma resultat i sin heroiska kraftmätning med inflationen. 1980-talets kamp mot "löneinflationen" var helt enkelt en skenfäktning, en kamp mot väderkvarnar.

"Överhettningen" under andra halvan av 1980-talet var i själva verket följden av devalveringar och kreditexpansion. Efter rekorddevalveringen 1982 badade svenska storföretag i pengar de inte kunde hitta någon vettig användning för. Kreditmarknadens avreglering 1985 fick enbart hushållens skuldsättning att öka med 300 miljarder kronor. Så hölls hemmamarknaden för en tid någorlunda uppe med lån. Skuldsättningen i hela ekonomin steg dessvärre med ofattbara 1000 miljarder kronor.

Devalveringsvinsterna och kreditavregleringens lånemiljarder gick i huvudsak till spekulation i valutor, aktier och framförallt i fastigheter. Här skulle en åtstramning riktad mot den överhettade delen av ekonomin ha satts in: en kronrevalvering för att återställa den rubbade balansen mellan exportföretagsvinster och inhemska konsumenters köpkraft samt en återreglering av kreditmarknaden. Istället avskaffades 1989 investeringsfonderna och valutaregleringen. Medvetet eller av ren dumhet? I vilket fall som helst, faktum är att politiska beslut ledde spekulationskarusellen till utlandet.

Spekulationsekonomin och den därpå följande finanskrisen var konsekvensen av devalveringar och finansiella avregleringar. De omtalade bytesbalansunderskotten då? Vi levde ju över våra tillgångar! Sanningen om dessa underskott är att de inte fanns i utrikeshandeln med varor och tjänster. Handels- och tjänstebalansen har varit positiv sedan början av 1980-talet. Underskotten fanns på kapitalbalansen. Räntebetalningarna på de utlandslån som finansierade misslyckade spekulationer här hemma och utomlands översteg de registrerade vinsterna och utdelningarna. Vi levde med andra ord under våra tillgångar - det var en antal investerare och spekulanter som tilläts leva över våra gemensamma dito.

Så till budgetunderskotten. Mellan budgetåren 1989/90 och 1993/94 minskade statsinkomsterna med ofattbara 192 miljarder kronor. 47 miljarder berodde på den ökade arbetslösheten. 145 miljarder, det vill säga hela det "strukturella budgetunderskottet", hade sitt ursprung i beslut om sänkta varu- och aktieskatter, sänkta arbetsgivaravgifter samt den underfinansierade och efterfrågekvävande marginalskattereformen.

De politiska och ekonomiska eliternas önskan att kvala in i EG/EU/EMU ledde till den ödesdigra ecu-anknytningen och det huvudlösa kronförsvaret. Jag hävdar således att politiska beslut omvandlade en internationell lågkonjunktur till en svensk depression under ett par år i början av 1990-talet. De sammantagna "nödvändiga strukturreformerna" ledde till en klockren keynesiansk efterfrågekris. Därför föll BNP tre år i rad. Ser dock med spänd förväntan fram emot Monika Itri Arvidssons vidareutveckling av sin teori om 1980-talets inflation som upphovet till nittiotalskrisen.

Av Kjell Näsvall 25 apr 2001 14:34