David Bowie del 4

När Station to Station släpptes två år senare deklarerade Bowie att han var fascist. The thin white Duke som kastade pilar i älskandes ögon förklarade sig:

"Jag skulle väldigt gärna bli politiker. Och jag kommer att bli det en vacker dag. Jag skulle vilja bli premiärminister. Och jag tror starkt på fascism. Men jag tror att jag skulle få bilda en egen ny stat först. Jag vill inte vara premiärminister i det här landet som det är nu. Först skulle jag vara tvungen att bilda en egen stat jag skulle vilja leva i."

Det här sa Bowie 1976. Senare berättar han: "Äh det var bara skitsnack. Något jag bara sa. En tidning ville att jag skulle göra ett uttalande och jag hade ingenting att berätta så jag hittade på. Tidningen citerade mig ordagrant." The thin white Duke var bara ännu en roll och Bowie spelade den skickligt.

Efter Station to Station kom Lowe 1977. Det var den första skiva Bowie gjorde tillsammans med Brian Eno. Det skulle komma flera, Heroes och Lodger. En trilogi med ny mycket spännande musik, speciellt de två första skivorna.

"När jag lämnade Los Angeles försökte jag lära mig mer om världen. Jag hade upptäckt hur lite jag visste. Vad lite jag hade att säga. Att det inte finns många texter på Low visar bara att jag bokstavligen inte hade något att berätta."

Samma vecka Lodger släpptes befann jag mig en dag på NK. Där hade skivavdelningen hängt upp flera TV-apparater i taket, vilket jag aldrig sett tidigare. Jag var sjutton år och gick i första ring på gymnasiet. Jag stod ensam framför TV-monitorerna på gatuplanet. Bowie sjöng Looking back in anger, DJ och Boys keep swinging och framför mig bytte Bowie peruker och klänningar om vartannat. Videon hade kommit och Bowie var inte sen att använda den för att visualisera sin musik. Jag gick och köpte skivan direkt.

Under mina tonår hade jag samlat intryck till en personlighet som skulle bli jag. Bowie hade påverkat mig mycket, kanske mest. Tidigare hade jag okritiskt svalt nästan allt Bowie givit ut. Nu hade jag börjat bli en individ med egna åsikter och lämnat tonåringens sökande efter en personlighet fri från föräldrar och andra vägledares goda råd.

Lodger blev en besvikelse för mig. Looking back in anger är den enda låt jag fortfarande tycker om. Sedan den skivan kom ut så började mitt intresse för Bowie svalna. Andra mer spännande musiker har gjort större intryckt. Andra musikstilar, även jazz och klassiskt har fått dela rockintresset. Det tog bara ett tag innan jag insåg att det hade blivit så här.

1983 åkte jag till Ullevi för att få se Bowie spela igen. The serious moonlight tour flög runt i Europa och spelade på fotbollsarenor. Inför 50 000 åskådare stod en liten prick längst fram och försökte nå ut till publiken. Konserten kändes för stor och för okänslig. Bowie hade ingen kontakt med oss. Dessutom var jag enormt besviken på skivan, Let´s dance. Bowies största försäljningssuccé någonsin, vilket inte är så konstigt att förstå, eftersom musiken är enormt medryckande. Däremot är texterna en axelryckning:

"Put on your red shoes and dance the blues. Let´s dance to the song they´re playing on the radio. Let´s sway while colour lights up your face. Let´s sway thru the crowd to an empty space..."
Det var texter som inte höjde sig över andra artisters. Det fanns inget djup eller budskap. All mystik var borta. Bowie en vanlig människa.

Nu när jag är en vuxen man, med fru, barn, villalån och ett familjeliv, minns jag med ett leende min uppväxt med Bowies musik. Tänk alla timmar vi satt och analyserade hans texter. Vi trodde att Bowie hade ett budskap till oss, något våra föräldrar aldrig kunde ge oss. Något övernaturligt. Någonstans där mellan raderarna skulle det finnas.

Det fanns inget. Det var teater och rock som tillsammans skapade ett tredje språk. Ett språk så starkt att jag svalde det med hull och hår och trodde blint på att Ziggy Stardust var något annat än en vanlig människa.


Källa: In his own words, Bowie.
Sångtexter: Citerade från följande skivor: Station to Station, Pin Ups, Ziggy Stardust, Aladin Sane, David Live, Lodger, Let´s Dance. Publiceras med tillstånd av EMI Music Publishing/Air music Scandinavia.

Av Thomas Eriksson 25 apr 2001 11:14