Jag blir så trött!

Överallt möts jag av människor som pratar om totalt meningslösa saker. Låt gå för att behovet finns att prata om meningslösa saker, men när man börjar behandla dessa meningslösheter som om de vore viktiga, då missar man hela jävla poängen.

Jag är uppriktigt ointresserad av om Carola har hittat sitt drömhus eller inte efter "den hemska tiden i kappsäck". Lika betydelselöst tycker jag att det är vem Mick Jagger valt ut som nästa raggobjekt eller vilka perversa lekar Bruce Willis och hans nya porrskådis till flickvän roar sig med bakom stängda dörrar. Och när Mr Bindefeldt ger tips om hur man ska agera framför en skvallertidningsfotograf "inte blunda när blixten går av eller sätta händerna i skrevet" då går jag fanimej i taket.

Sedan finns det fenomenet reklamfilm. Ibland stöter jag på människor som verkar bygga en del av sin identitet på att kunna återge innehållet i reklamfilmerna. Men inte nog med det. Om jag inte har sett reklamfilmen i fråga blir jag behandlad som jag tillhörde farfars generation.

Uppriktigt sagt så vet jag inte om jag ska gråta eller skratta, så jag gör någonting mitt emellan. Här infinner sig också den självklara frågan: Ska det vara så här?

Ska ytan få så stort värde att vi helt springer vilse i det vi kan beteckna som meningsfullt? För kan någon, förutom Kungen och Silvia, erkänna att det finns ett värde i att veta om Kronprinsessan Viktoria och hennes Daniel har satt på varandra eller inte?

Jag blir så trött på denna ständiga fokusering på trivialiteter och obetydligheter, när det finns så mycket som skulle behöva byta plats med det. Men jag tänker inte göra någon djupare analys av varför det är såhär eller vilka saker som borde diskuteras istället. Jag tänker bara ge utrymme för min åsikt. Det är min förbannade rättighet!

Och jag anser att det jag tycker är viktigt.

Av Per Poulsen 20 apr 2001 11:04