Hjälporganisationer ska hålla sig på mattan

Under ganska många år har Claes Arvidsson varje månad satt in ett belopp på Rädda Barnens konto. Det har inte handlat om några stora pengar, men har ändå varit ett av hans sätt att visa sin vilja att ge bistånd. Men nu har Arvidssons vilja tagit slut och på Svenska Dagbladets ledarsida 17/4 förklarar han varför.

Arvidsson reagerar på att Rädda Barnen ställer politiska krav. De har, tillsammans med andra välkända organisationer som SOS Barnbyar, Lutherhjälpen med flera, ställt sig bakom en rad politiska krav. De vill stärka skyddet för utsatta och outvecklade länder, och hjälpa dem genom exempelvis skuldavskrivning och Tobinskatt. Enligt Arvidsson räddar inte detta några barn.

Låt oss se på Tobinskatten, som Arvidsson ställer sig kritisk emot. Den innebär en beskattning på internationella kapitaltransaktioner, ämnad till bistånd för de allra fattigaste länderna i världen. Även en mycket låg skattesats skulle handla om stora pengar. Med 0,05 procent skulle intäkten bli 100 miljarder dollar om året. Enligt UNDPs beräkningar skulle det räcka till rent vatten för 1,2 miljarder människor, eller grundläggande hälsovård för de 800 miljoner människor som saknar detta i dag.

Tydligen tror inte Arvidsson att rent vatten eller grundläggande hälsovård räddar livet för några barn. Han bannar i stället Rädda Barnen för att de har tagit politisk ståndpunkt för de fattiga i världen. Kärnpunkten i Arvidssons inlägg är att hjälporganisationer ska hålla sig på mattan.

Bortsett från någon reklamfinansierad välgörenhetsgala då och då ska hjälporganisationer bara tacka och ta emot. Världspolitiken skall de inte ägna sig åt, den är vigd åt Arvidsson och hans gelikar. Ifall hjälporganisationerna försöker att verka för en politisk förändring som skjuter ett uns av makten från transnationella företag och valutaspekulanter till människor i nöd, då kniper Arvidsson igen. Det finns andra organisationer som är villiga att underkuva sig.

Andras självständighet är någonting som Arvidsson tydligen skyr. Varken världens fattiga eller hjälporganisationer önskar han detta. Han sitter på pengarna och därför vill han också bestämma.

Under ganska många år har västvärlden tillskanskat sig belopp från u-ländernas konton. Det har handlat om stora pengar. I dag kan vi visa vår vilja att börja ge tillbaka. Rädda Barnen vill. Claes Arvidsson vill inte. Vill du?

Av Torbjörn Perttu 19 apr 2001 11:54