Vem startade 90-talsdepressionen

Den socialdemokratiska 1980-talspolitiken påstås ha lett till en allmän överhettning. Man leder sig själva till slutsatsen att krisen borde ha åtgärdats med åtstramningar redan i slutet av 1980-talet. Så slutar den behjärtansvärda ambitionen i ännu en härva av halvsanningar och orimligheter.

En allmän överhettning kan inte gå förbi utan att ge tydliga avtryck i statistiken för privat konsumtion. Här kommer de verkliga siffrorna över ökning i privat konsumtion i Sverige, i fasta 1991 års priser: 1985 2,7 procent, 1986 4,4 procent, 1987 4,6 procent, 1988 2,4 procent, 1989 1,2 procent och 1990 -0, 4 procent Källa: SCB Nationalräkenskaper, N10 SM 9501, tabell 2. Endast två år, 1986-87, hade Sverige en ökningstakt som kan jämföras med resten av OECD. Under resten av "överhettningsperioden" låg vi långt under OECD-genomsnittet.

Statistiken för köpkraftsjusterad privat konsumtion per capita i Sverige jämfört med OECD:s genomsnitt OECD 100, ger inte heller den några belägg för en allmän överhettning: Sverige 1985 90,3 - 1986 90,6 - 1987 92,4 - 1988 91,2 - 1989 88,7 och 1990 86,7. Den svenska inflationen var inte en allmän "överhettningsinflation". Faktum är att Sverige hade OECD-områdets i särklass sämsta konsumtionsutveckling under perioden. Vad statistiken egentligen visar är en stagnation som övergår till tillbakagång. Den väsentliga frågeställningen är inte när, utan om och i så fall var, åtstramningen borde ha satts in.

Så här ser historien ut. Rekorddevalveringen 1982 omvandlade en stor del av svenska konsumenters köpkraft till vinster i exportföretagen. Svenska storföretag formligen badade i pengar de inte kunde hitta någon vettig användning för. Finanskrisen hade sin upprinnelse i devalveringspolitiken och 1980-talets finansiella avregleringar. Efter kreditmarknadens avreglering 1985 ökade enbart "hushållens" skuldsättning med 300 miljarder kronor. Skuldsättningen i hela ekonomin steg med ofattbara 1000 miljarder kronor.

Devalveringsvinsterna och kreditavregleringens lånemiljarder gick till spekulation i valuta, aktier och - framför allt - i fastigheter. Fastigheter övervärderades, de nominella värdena på fastigheter steg i takt med inflationens urgröpning av penningvärdet och inflationen kom där-med att räknas som ett slags säkerhet för lånen. Investeringsfonderna avskaffades 1989 och därmed fanns det inte längre någon politisk möjlighet att styra investeringarna. Samma år upphävdes valutaregleringen och spekulationskarusellen gjorde en vända i utlandet. Den omtalade överhettningen fanns i huvudsak på fastighetsmarknaden där priserna rakade i höjden.

De omtalade bytesbalansunderskotten då? Vi levde ju över våra tillgångar! Sanningen om dessa underskott är att de inte fanns i utrikeshandeln med varor och tjänster. Handelsbalansen har varit positiv sedan början av 1980-talet. Underskotten fanns på kapitalbalansen. Räntebetalningarna på de utlandslån som finansierade misslyckade spekulationer här hemma och utomlands översteg de registrerade vinsterna och utdelningarna. Den korrekta definitionen leder till slutsatsen att vi levde under våra tillgångar. Det var ett fåtal investerare och spekulanter som tilläts leva över våra tillgångar.

"Århundradets skattereform" var grovt underfinansierad, den verkliga dynamiken bestod i en katastrofal ökning av sparandet och skenande budgetunderskott. I stort sett hela det "struktu-rella budgetunderskottet", det vill säga den del av underskotten som inte var en följd av depressionen, var direkta och indirekta följder av skattereformen. Ledande socialdemokrater medger nu att deras önskan att kvala in i EU/EMU ledde till den ödesdigra ecu-anknytningen och det huvudlösa kronförsvaret.

Socialdemokratins halvhjärtade ursäkt kan dock inte godtas så länge behövlig debatt ersätts med bedrövlig dito. Sanningen om nittiotalsdepressionen är att den helt och hållet är ett verk av människohand. Problemen uppstod när socialdemokratin övergav sin Keynes. Genom 1990-talets sanering mötte makteliten sin egen självförvållade efterfrågekris med åtstramning. Och nu, efter "saneringen", tvingas det svenska folkhushållet amortera på 1980- och 1990-talens politiska misstag med nedskärningar och privatiseringar i kommuner och landsting.

Av Kjell Näsvall 17 apr 2001 13:51