En kärleksförklaring

I dagens engelska fotboll finns det i dagsläget många topplag. Det finns lag som Arsenal, Leeds, Liverpool som gör succé i Europa och givetvis också världens rikaste klubb: Manchester United. Även inom England finns lag som exempelvis Ipswich som trots begränsade resurser är med i toppen. Även underifrån kommer lag som Blackburn och Fullham och Wycombes semifinalplats i FA-cupen gav deras fans anledning att jubla. Så varför hejar jag då på ett lag som Portsmouth? Pompey, som de kallas, slåss för nytt kontrakt i botten av division 1 och de har harvat där i mer än en årtionde. I cupen kommer vi aldrig längre än några omgångar och får vi väl möta ett topplag förlorar vi med pinsamt stora siffror.

Det finns tre orsaker till att jag kommit att bli Pompey-supporter. För det första föddes jag mindre än 2 minuter från Fratton Park, hemmaplanen för Portsmouth. I större delen av mitt liv har jag bott i omedelbar närhet av Portsmouth FC vilket har lett till en hängivenhet för klubben i synnerhet men även fotboll i allmänhet. Närheten ger mig ett extra starkt band som antagligen inte uppstått om jag hejat på ett lag längre bort.

För det andra är många av mina vänner Portsmouthanhängare. Detta ledde till att jag som yngre gick på många matcher med mina vänner alternativt min far, som även han varit Pompey-supporter hela livet. Att Portsmouth har en stark förankring i regionen bidrar också till att en god atmosfär omger laget. Detta beror säkerligen på att det inte finns särskilt många andra klubbar i området; det är en bra bit till både Southampton och Reading. Däremot ligger dessa städer tillräckligt nära för att en hälsosam rivalitet ska finnas mellan klubbarna vilket också bidrar till att stärka mig i min hängivenhet.

Tyvärr har jag ingen möjlighet att regelbundet gå på matcher på grund av min nuvarande bostadsort men när jag väl är på en match förstärks min känsla av att vara Portsmouth-supporter; när jag står på läktaren och hejar på MITT lag spelar ingenting annat någon roll. Jag omsluts av stämningen som främst skapas av Portsmouth Faithful supporterklubben, och känslan att hela hemmapubliken, från varje hörn av arenan, hejar fram mitt lag får mig att uppnå den högsta graden av upprymdhet jag känt i mitt liv.

Oavsett om jag befinner mig på Fratton Park eller i världens ände följer jag alltid mitt kära Portsmouth och dyrkar det lag som jag älskat enda sedan jag var en liten pojke.

Av Philip Clark 17 apr 2001 10:02