Spökstad Scan

Tomma grå gator. Långa oändliga gator. Döda grå gator. De sterila byggnaderna som anklagande ser ner på oss. Tystnaden som slår emot oss när vi äntrar Scans underbara värld; Välkommen in till Slakthusområdet, Stockholm.

Jag och en vän skulle filma några bilder vid dödens kvarter och jag har aldrig varit på ett ställe som framkallat så mycket ångest längst strupen. In under dödens portal som skimrade i blå och röd neon: SLAKTHUSOMRÅDET. Ett lagom familjärt och rumsrent namn på ett sånt vackert och hemtrevligt ställe. Jag känner kräket som bränner mellan hals och mun. Jag sväljer och vandrar vidare.

Folktomt. Endast nån bil som passerar nån gång ibland. Folk-tomt och så dessa oändliga gator, kantade av hus, fabriker och fönster. Fönster andas ånga, hud, fett och imma. Vi går fram. Letar efter en Scanbil för att få våra bilder. Vi går fram och passerar restauranger. Ställen vid namn: Restaurang Kött med ett sånt namn kan det inte hjälpas att det börjar vattnas lite i munnen., Görans Kött, Korv-butiken och så vidare.

När som helst förväntar jag mig att det ska börja forsa ut slem blod och avlagrat fett ur väggarna för att stänka ner oss där vi vandrar. Kikar in genom fönstrena. Där hänger stora krokar och jag ser för mitt inre hur kor hänger där. Krokarna inkörda i deras magar. Döda. Död. Hela stället andas död.

Och så denna tystnad. Som känns allt annat än lugn och fridfull. Som känns kvävande. Som om djurens skrik har slutat för idag. Hur dom nu ligger uppstyckade och färdiga att paketera. Bisarrt. Banalt. Verklighet.

I min lilla lilla värld av blommor kan jag inte förstå hur de tänker. Jag förstår inte hur någon människa av kött och blod kan arbeta där. Hur man kan äta sin lunch på ett ställe som heter "Restaurang Kött"? Hur man kan se ett djur i ögonen? I ögonen! Sen hugga sönder det, mala ner det och sälja köttet. Det vackra köttet som har muskler,fibrer och ben, precis som en människa. Jag förstår inte. Men jag kanske bara inte har förstått. Jag vet inte om jag vill förstå.

En hel liten spökstad som livnär sig på död och förgörelse och plötsligt börjar jag tycka otroligt synd om grannarna. Jag tycker synd om de stackare som luras att köpa "Korv med bröd 5:-" som säljs alldeles utanför området utan att förstå att det är i korvarna som alla rester hamnar.

Det vore trevligt om Scan tog sitt pick och pack och flyttade ur mitt medvetande för all framtid. Efter ett besök i dödens kvarter smakar inte ens salladen gott längre.

Av Lina-Maria Larsson 13 apr 2001 16:13